Maste borja med att skriva att jag inte glomt att blogga om inkaleden. Jag har bara inte haft tid att skriva sa mycket. Jag aterkommer angaende det en annan gang. Kan bara saga att det var mycket lyckat.

Som sagt sa sag vi inte sa mycket utav Lima men det var i alla fall varmare an i Cusco sa det var skont att kunna ta av sig jackan. Tidigt igarmorse (lordag) flog vi till Quito i Ecuador for att sedan ta en buss till Banos 3 1/2 darifran. Darifran tog vi sedan en taxi mot Merazonia som volontarstallet heter. Vad vi da inte visste var att det skulle bli bra mycket svarare att hitta dit an vad vi trodde. Fy faaaan sager jag bara. Det var den varsta natten jag varit med om och jag visste inte om jag skulle overleva den. Taxin korde in pa en smal vag djupt in i Amazonas dar ett galler plotsligt uppenbarade sig tvars over vagen sa att bilen inte kunde kora in. Som "tur" var fick vi syn pa en skylt en bit ifran vagen dar det stod "Merazonia" som pekade in i skogen. Klockan var vid det har laget 22 och det var backsvart. Enda lyset vi hade var billjusen. Men eftersom att vi fick syn pa skylten sa var det ju bara till att vandra en bit for att komma fram. Vi betalade taxichaufforen och han korde ivag. Men hjalp av min pannlampa begav vi oss in pa den smala vagen in i skogen. Min 23kgs vaska var for tung for att bara sa jag stallde ner den och tankte att vi skulle fa barhjalp utav nagon sa fort vi kom fram till stallet och da kunde vi hamta vaskan. Genom regnskog och sumpmark borjade vi att vandra minut efter minut. Det blev manga fall och vi hade sumpmark upp till knana, spindelvav i ansiktet och pinnar som fallde oss. Det enda ljuset vi hade var lampan och det var konstiga ljud runt omkring oss. Vi vandrade i ca 30 minuter och sag fortfarande inga tecken pa nagon volontarorganisation. Jag har nog aldrig varit sa radd som jag var och tararna var inte langt ifran. Vi beslot oss for att vanda tillbaka for att folja grusvagen i stallet och nar vi slutligen kom tillbaka till min resvaska packade vi upp extrabatterierna till pannlampan. Gud vet vad vi kunde gora om lampan slutade att fungera. Vi vandrade i tva timmar langs grusvagen i totalt morket och med en massa skramande ljud omkring oss. Inte ett spar av manskligt liv nagonstans. Tillslut bestamde vi oss for att ga hela vagen tillbaka till vaskorna for att sedan ga ytterliggare alla de kilometrar vi hade kort med taxin. Vi visste att vi hade passerat ett litet hus och tankte att vi kunde fraga om overnattning sa att vi kunde fortsatta letandet nasta dag da det var dagsljus. Vi tog vaskorna med oss men vi kom inte langt forran vi gav upp min vaska som ar en dragvaska till skillnad fran Signes backpackervaska. Vaglaget var inte precis amnat for rullvaskor. Jag stallde min vaska langs vagkanten, sag till sa att jag hade pass, pengar och annat viktigt i min ryggsack och tog upp plaster och penna for att skriva mitt namn da nagot djur gol precis bakom vara ryggar och jag tappade allt och vi bada borjade ga fort som attan darifran med lyset avstangt. Jag overgav vaskan och insag att jag aldrig mer skulle fa se den eller de klader och allt annat som var i den. Allt jag hade var pass, visum och pengar.

Efter nagra kilometrar hade vi antligen tagit oss ur regnskogen (Mera ligger precis vid  Amazonas ande) fick vi syn pa tre sma hus dar det var upplyst och fanns folk. Det var en helt fantastisk kansla att fa se manniskor. Det var en grupp ecuadoriska ungdomar som inte pratade engelska och de sa att deras ledare kunde hjalpa oss. Nagon minut senare dok det upp tva norskar (!!) och vi berattade om situationen. Det visade sig att dessa tva norskar jobbade ideellt for den kristna kyrkan i Ecuador och att detta var ett kamp for kyrkans ungdomar. De skulle stanna dar over natten och de valkomnade oss med oppna famnar. De hade aven en bil sa vi korde genast bort till min resvaska for att hamta den och som tur var sa stod den kvar. Signe och jag fick ett gemensamt sovrum som var frascht och fint och imorse fick vi lyxig frukost som vi at tillsammans med de andra 60 ungdomarna samt 7-8 froknar bade fran Ecuador och Norge. Alla var underbart trevliga. Efter frukosten fick vi aven delta i deras gudstjanst som var valdigt fin aven om jag sjalv inte ar religios. Darefter ringde de efter en taxi som sedan tog oss till Merazonia. Det visade sig vara ca 50 meter ifran den plats dar Signe och jag gav upp igarnatt och atervande vilket var ganska irriterande. Ar sa otroligt tacksam over att de hade sitt camp precis dar precis igar! Nu vet vi i alla fall hur det kanns att vara tolalt vilse i en frammande skog i totalt morket.

Val i Merazonia var vi glada over att ha en plats att landa pa under 14 dagar. Det ligger mitt ute i regnskogen utan nagon elektricitet. Volontarerna (som ar 10 stycken) har ett gemensamt sovrum och i rummet over finns det ett gemensamt allrum for att ata eller umgas. En bit bort ligger koket med en gasspis och allt annat man behover for att laga mat. Det finns verkligen allt i matvag dar! Ar sa glad over att man bara kan ga dit och ta de livsmedel man vill och inte behover bekymra sig over att kopa agot. I ett annat skjul ligger toalettrna som tacksamt nog har en toalettsits men sedan bara ett meterslangt hal ner i marken sa det gar inte att spola. Stanken ar nagot man far vanja sig vid men spindelvaven ar varre. Det finns aven en liten dusch som tacksamt nog har varmvatten. Allting ar sa gront ochregnskogen ser precis ut som jag har forestallt mig. Vi lagade en tonfisksallad till lunch och sedan begav vi oss fem minuter bort till ett vattenfann for att svalka oss. Det var helt underbart! Gar inte att forklara hur vackert det ar. Daremot har vi redan fatt se tva ormar samt en tarantella och en annan enorm spindel samt en mask som var 5cm bred. An sa lange har det gatt bra men jag fruktar morkret da vi endast kommer att ha vara ficklampor och stearinljus nar vi gar pa toaletten. Enligt de andra voluçontarerna sa kryllar det av spindlar har nattetid.

An sa lange har vi inte traffat agaren till organisationen och darmed inte heller djuren. Men tydligen har de en massa faglar, apor, sengangare samt en puma som vi ska mata tre ggr om dagen. Vi kommer aven att tilldelas andra sysslor som stadning osv men an sa lange vet vi inte sa mycket. Stovlar och klader har vi valt ut tills morgondagen och det ska bli spannande att se var den kommer att bjuda pa. Som sagt har vi ingen elektricitet sa jag vet inte nar ajg kommer till ett Internetcafe nastan gang. Maste ta mig in i Mera da. Just nu ar vi har for lite diverse inkop som schampoo etc.

Temperaturen har ar helt annerlunda jamfort med i Peru. Det ar valdigt tropiskt och jattevarmt. Daremot regnar det pa rejalt nar det val borjar. Typiskt regnskogsvader med andra ord.

Nu maste vi ta taxi htillbaka innan det blir morkt. Vi har namligen ingen ficklampa med oss.

 

Anabanana

10 oktober 2011 01:27

Jävla äventyr ni var på då! :P Shit vad läskigt och extremt drygt att ni var så nära när ni gav upp :( De låter iaf hur spännande som helst, jag vill oxå bo i regnskogen o mata en puma :P Hur fan ska du klara spindlarna dock? Seriously.... Hoppas du blir riktigt härdad :P Ha de awesome ni två! Kram kram! :)

anna deltinger

19 oktober 2011 19:00

Haha spindlarna e inget problem. Har blivit hardad nu. Dessutom sa ser jag inte sa manga storre spindlar, bara sma som hoppar. Lite laskigt dock. Hur e allt dar himma? Kramizslap!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Haifa Väl i Haifa återvände Ben till arbetet medan jag passade på att utforska staden under dagen. Staden ligger längsmed ett berg och det är svårt att ta sig runt till fots. Jag blev väl inte jätteförtjust precis och planen på att få ta mig et...

Masada Att gå uppför massa trappor klockan 5.00 efter en natt utan sömn är inte riktigt min grej. Jag som verkligen INTE är någon morgonmänniska blev alltmer irriterad när Ben satte på hebreiska rapmusik och börjar sjunga med i bilen. Så irriterand...

  När vi nådde Masada hade solen redan gått ner och det var bäcksvart. Bara bilturen ut i intet var läskigt nog på de gropiga vägarna. Ben talade om rånrisken av beduiner som bor ute i öknen och vi ville därför hitta en plats som kändes nåt sånär s...

  Nästa morgon vaknade jag upp 7.00 med träningsvärk från helvetet. Jag kunde knappt stå på mina vader som blivit rejält torterade de senaste dygnen. Vi packade våra väskor, slängde i oss frukost  och promenerade ner mot ”busstationen”....

Nästa dag tog vi hotelltransfern ner till entren till Petra. Sju timmar blev det denna gång. Även nu blev det massa vandring. Om man "bara" vill se ”turiststråket” eller "Main street” behövs minst en heldag. Det är svårt attt förest...