Nästa morgon vaknade jag upp 7.00 med träningsvärk från helvetet. Jag kunde knappt stå på mina vader som blivit rejält torterade de senaste dygnen. Vi packade våra väskor, slängde i oss frukost  och promenerade ner mot ”busstationen”. Denna fanns inte ens på kartan. Väl på plats stod en liten minivan och en man som ropade ”Aqaba, Aqaba!?”. Jo det var ju våran rutt. Dessvärre tittade mannen suckandes på min resväska och sa att de inte hade något bagageutrymme och att jag behövde betala för ett extrasäte. Så det var bara att betala och se glad ut. Vi satte oss i bilen och väntade sedan  i 40 minuter på att den skulle fyllas så att vi kunde bege oss. Här fanns det nämligen inga fasta avgångstider. Efter cirka tå timmars skumpig biltur skrek chauffören att vi skulle hoppa av. Där stod vår förbeställda taxichaufför och väntade på oss, mitt ute i ingenmansland.

Efter fem minuter befann vi oss vid gränsen som gick förvånansvärt smidigt-d.v.s tills vi skulle tillbaka in på den israeliska sidan. Ben passerade smidigt medan jag fastnade i någon slags intervju. ”Hon är med mig” sa Ben och blev barskt tilltalad att  backa undan. Sedan frågade de mig om vad jag skulle göra i Israel, vilka jag kände där, vad jag jobbar med, vad mina föräldrar jobbar med, var jag skulle bo, om jag har barn, hur jag och Ben träffades m.m Vid det här laget var jag ordentligt kallsvettig men tillslut släppte de igenom mig! Pusst!

Vi befann nu oss åter i Israel och det kändes  underbart att kunna slänga in bagaget i bilen och köra norrut från Eilat. Klockan var vid det här laget redan 13 och fram till solnedgången körde vi genom öken, öken och mera öken. På flertalet ställen stod pansartankar uppradade mitt ute i ingenstans och det kryllade av rävar. Men oj vad den israeliska öknen är vackert!

Vi stannade såklart på diverse utsiktsplatser, fikade m.m för att tillslut parkera mitt ute i Masadas öken. Här skulle vi spendera natten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Haifa Väl i Haifa återvände Ben till arbetet medan jag passade på att utforska staden under dagen. Staden ligger längsmed ett berg och det är svårt att ta sig runt till fots. Jag blev väl inte jätteförtjust precis och planen på att få ta mig et...

Masada Att gå uppför massa trappor klockan 5.00 efter en natt utan sömn är inte riktigt min grej. Jag som verkligen INTE är någon morgonmänniska blev alltmer irriterad när Ben satte på hebreiska rapmusik och börjar sjunga med i bilen. Så irriterand...

  När vi nådde Masada hade solen redan gått ner och det var bäcksvart. Bara bilturen ut i intet var läskigt nog på de gropiga vägarna. Ben talade om rånrisken av beduiner som bor ute i öknen och vi ville därför hitta en plats som kändes nåt sånär s...

Nästa dag tog vi hotelltransfern ner till entren till Petra. Sju timmar blev det denna gång. Även nu blev det massa vandring. Om man "bara" vill se ”turiststråket” eller "Main street” behövs minst en heldag. Det är svårt attt förest...

  Ben och jag steg upp tidigt i morse för att ta oss till gränsen till Jordanien. Bilresan tog knappa 10 minuter. Passkontroller, avgifter och visum (för Bens del) tog oss cirka en timme trots att det var ganska glesbefolkat.     Byebye Israe...