Imorgon aker jag till Miami for att tillbringa mina sista semesterdagar dar. Den sista tiden i Guatemala har varit handelserik. Vi har bl.a besokt sjon Tatiklan och byarna Pana och San Pedro. Vi var aven en runda pa stranden dit vi var inbjudna att bo i ett strandhus over helgen hos en kompis till Julia. Det visade sig vara det lyxigaste huset jag befunnit mig i. Vi var cirka 15 ungdomar som fick allt serverat och vi behovde inte betala en krona for nagot. Stranden var vacker med svart sand p.g.a vulkanerna men strommarna starka sa vi holl oss till infinitypoolen i stallet. Nagra vandor till Antigua har det ocksa varit mellan varven och en massa party och shopping. Vet inte hur jag ska fa ner allt i vaskan nar jag nu ska packa. Idag ar det min sista dag har i Guatemala och hos Jose. Vi har bara slappat pa terassen och atit pizza fran Dominos. Igar var det namligen fest. Kommer sakna familjen  och allt trevligt folk. Men det ska ocksa bli skont att fa sig ordentlig somn och slippa vakna upp cirka tio ganger varje natt. Vart rum ar en liten egen byggnad och har ingen isolering. Darmed hort vi all trafik och ojlud utifran. Dessutom har familjen tva hundar som ar valdigt ilskna och skaller sa fort nagon passerar huset (inga kelhundar med andra ord). Sedan blir ju inte saken battre av att de dessutom har en operasjungande papegoja precis utanfor vart fonster. Han ar dock mer rolig an jobbig.

Na, nu ska jag packa vidare och sedan ses vi i Miami! Ciao!

Nu befinner vi oss i Guatemala sedan fem dagar tillbaka. Nar jag skulle lamna Colombia blev det saklart problem pa nytt men efter manga om och men sa lyckades jag lamna landet. Val i Guatemala city motte Julia och Jose upp mig med bil och sedan korde vi hem till Jose som bor i ett stort hus med sin familj. Dar stannade vi i tre dagar och fick traffa diverse trevliga manniskor fran Joses vankrets. Vi passade aven pa att festa lite i grannstaden Antigua som bara ligger 40 minuter bort. Dagen efter bestamde vi oss for att lamna Jose over helgen och bo hos Julias kompis Zaul i Antigua. Eftersom att det inte finns sa mycket for mig och Julia att gora i huvudstaden pga hog kriminalitet sa var detta ett battre alternativ. Antigua ar en mysig kolonistad med gamla byggnader. Helgen bjod pa diverse skoj sasom fest och mkt mat. Har har de ju mexikansk mat sa  jag sitter ju inte rastlos precis. Vi hannaven med lite marknadsvandring dar vi bl.a inhandlade Juan, Kerstins nya fastman (vadda arrangerat tvangsgifte?)

Nu ar det mandag och vi akte tillbaka till Guatemala city tillsammans med Zaul i morse. Han slappte av oss vid ett kopcentrum dar vi bada shoppade loss. Sedan hamtade Jose oss och nu ar vi ater i hans hus. Vi har dock lite planer infor veckan da vi ska till nan sjo pa onsdag och i helgen aker vi mot stranden for lite sol och bad dar vi ska bo i ett strandhus med nagra vanner. Vadret ar varm, ca 30 grader och sol. Kvallarna ar dock kyliga. 

Varma halsningar

Dagarna i Cali bara seglar forbi. Vi har nu varit har i elva dagar och i overmorgon beger vi oss mot Guatemala. Cali ar en stad som handlar om en enda sak-Salsa! Det ar just darfor det ar varldens salsamecka. Dansar man inte sa finns det inte sa mycket mer att gora for staden i sig har ine sa mycket att se. Vi trodde forst att vi skulle bli uttrakade har pga det men nu inser vi att tiden har snart ar slut och jag vill inte aka! Folket pa hostelet har blivit som en liten familj och vi har sjukt trvligt tillsammans. Detta ar absolut ett utav de basta hostelen jag bott pa. Vi har anda strovat runt lite i stadens centrum men det kanns inte helt sakert att bege sig ut pa egen hand nar det ar morkt. Vi bor i omradet San Antonia som ar det sakraste omradet i staden. Man blir dock lite nervos da det runt varje horn star vakter med batonger. I centrum kryllar det av folk och det finns stand med mat och krimskrams precis overallt. Man ar dock ett vandrande kottstycke och irritationen ar konstant narvarande.

Igar gjorde vi en liten utflykt till ett naturreservat som heter San Cipriano. For att komma dit maste man aka sk Brujitas (sma haxor) som bestar av en traplanka dar de satt upp losa (!) bankar. Dar sitter man 6-7 stycken och den drivs av en motorcykelmotor. Plankan gar pa rals. Resan var minst sagt nervpirrande men definitivt en upplevelse. Val framme i reservatet besokte vi vattenfall och badade lite. Dar fanns aven en liten by som var valdigt mysig. Riktigt fuktigt var det dock och vi var dynfblota efter var utflykt som tog hela dagen da resan fram och tillbaka tog sammanlagt 5-6 timmar.

I fredags fyllde en hostelgast ar sa da begav vi oss (ca 20 pers) gemensamt till ett utestalle dar de hade blandad musik. Dar spenderade jag hela natten fram till kl sju pa morgonen. Riktigt lyckat var det! Nu ska jag ocj Julia bege oss mot stan for att shoppa lite eftersom att det ar var nast sista dag har. 

Pa onsdag morgon beger vi oss mot flygplatsen. Julia aker med ett flyg cirka tva timmar tidigare an mig men vi beger oss anda dit tillsammans da vi atminstone ar tillsammans om det blir klydd vid incheckningen. Vi kommer ju dessutom att behova betala botern med bankkort och om nagons kort inte skulle fungera for tillfallet sa har vi iaf varandras. Nar Julia val checkat in far jag sitta och vanta pa mitt flyg och sedan kommer vi att ses igen i Guatemala city.

Halsningar fram ett soligt Cali

Nu verkar allting ha lost sig. Vi fick ringa svenska ambassaden i Bogota igar for att fa radgivning dar. De sa att vi borde kunna fa en stampel hos migrationscentret och att det verkade konstigt att de nekat oss. Vi fick daremot adressen till ytterliggare ett stalle dar vi skulle forsoka pa nytt. Vi hoppade genast in i en taxi som tog oss dit, dock visade det sig att stallet bytat adress och nu befann sig nagot kvarter bort-samma stalle som vi varit pa!! Aja,vi promenerade dit och forbredde oss mentalt for att ater igen snacka med den empatilosa karringen som jobbade dar. Dock visade det sig vara stangt nar vi val kom dit. Vi atervande dit imorse da vi mot var fortvivlan mottes av samma karring. Hon var tack och lov lite schysstare denna gang och sa att vi kan betala summan (350.000 cop) pa flygplatsen innan vi lamnar landet och vi maste betala med kort. 

Det har dock framkommit att det ar fler an oss som varit med om en liknande situation. Folk pa hostelet har sjalva och/eller kanner andra turister som kommit in i landet utan inrese och/eller utresestampel. Dessutom tog Julia en bild pa mig nar jag gick over bron vid gransen och vi har verkligen granskat det noga utan att se nagon skylt i bilden. Dessutom star det pa Internet att detta ar ett vanligt fenomen. Troligtvis ar detta en listig inkomstkalla for Colombianarna, att mjolka turister pa pengar och fa dem att kanna sig korkade.

Nu kan vi i alla fall slappna av lite. Visst suger det att att behova betala pengar till staten och det ar otaliga hundralappar vi lagt pa taxiresor for att ta oss till och fran migrationscentren, inte for att tala om tid och energi. Livet pa hostelet ar awesome. Vi har lart kanna manga trevliga resenarer och stekt mycket vid poolen. Vi har provat diverse comombianska matratter (mycket friterat och ost) och shoppat lite. I forrgar begav jag mig aven upp pa ett berg (cerro de las tres cruces). Tillsammans med tre andra fran hostelet klattrade vi upp pa det 1500 meter hoga berget. Vi var dock tvungna att bege oss ganska tidigt pa morgonen da poliserna langs vagen slutar arbeta klockan 13 och darefter ar ranrisken valdigt stor. 

Pa hostelet erbjuds gratis salsalektioner i grupp mandag-fredag och yoga mandag, onsdag, fredag och det ar jattekul. Dessutom tar Julia nu extra privatlektioner. Tur att man far rora pa sig lite sa att man inte fettar till sig alltfor mycket. Utelivet har vi ovksa testat pa. Julia som ar salsaproffs imponerar pa klubbarna medan jag typ forsoker undvika att snubbla over mina egna ben.

Idag var folk fran nyheterna har och gjorde ett reportage om turism i Cali. Julia och jag blev intervjuade och de tog bilder. Sedan filmade de aven lite under var salsalektion. Ska bli kul att se om vi kommer med i tv.

Hej Annasblogg!

Idag ar det Julia som gastbloggar da Annas kreativa skrivformaga blockeras pga frustrationen over den senaste resans missoden. Oturen borjade faktiskt redan 2 dagar fore. Vart bagage blev genomblott pa resan fran djungeln tillbaka till Tena och i den fuktiga djungelluften ar det inget som torkar. Vi packade in de fa hyffsat torra klader vi fortfarande hade att tillga i plastpasar innan vi packade de blota vaskorna. Inte heller i Quitos kyliga bergstoppsklimat torkade kladerna sa allt i bagaget blev sunkigt och fortfarande fuktigt. Hur som helst holl vi modet uppe och taggade mot lite varme i Colombia! Duktiga och valforberedda som vanligt akte vi till bussterminalen kvallen innan avresa for att kopa biljetter och ha allting klart infor resan till Colombia. Allt verkade ok och var buss skulle ga vid 7 pa morgonen pa torsdagen.

Vi var dar ca 20 minuter innan avgang men trots talmodigt vantande kom ingen buss. Kl 7:45 kom en buss som vi gick pa, men markte att det var med ett annat bolag. Vi gick av och Anna sprang in pa terminalen for att fraga vart bolag var var buss hade tagit vagen egentligen. Det visste INGEN! Spannande hur stora saker som bussar kan forsvinna sparlost (men inte sa ovantat egentligen..). Vi bestamde oss for att inte vanta pa den mystiskt forsvunna bussen utan betalade snallt for nya biljetter pa den andra bussen (sjalvklart utan att fa tillbaka pengar fran det bolaget vi hade kopt av fran borjan).

Val pa bussen tuffade vi iallafall norrut mot Tulcan som ar gransstaden i Ecuador. Resan gick langsamt men bra och vi kom fram pa eftermiddagen nagon timme senare an vi raknat med. Vid gransen var det ganska otydligt hur rutinerna skulle ga till men vi gick iaf in pa kontoret med skylten "migracion", fyllde i massa papper, visade pass som stamplades osv i vanlig ordning. Jag fragade sedan damen i fonstret om det var allt, och hon sa "jaa, nu ar det bara att korsa bron sa ar ni i Colombia". Sagt och gjort sa gick vi over en lang bro och pa andra sidan vaxlade vi vara dollar till Colombianska Pesos. Det fanns flera bussar och taxis precis pa andra sidan som korde mot Ipiales som ar staden narmast Colombias grans, sa vi hoppade in i en av bilarna och akte till terminalen dar vi kunde kopa vidare resa mot Cali. Kl 7 pa kvallen borjade farden mot Cali och ocksa problemen som blev allvarligare an lite blota klader och forsenade bussar. Vid en forsta poliskontroll 1,5 timme in pa resan kollade polisen lange och val pa vara pass och sag lite forbryllad ut, men sa inget. Pa den andra poliskontrollen nagon timme senare reagerade poliserna och sa att vi inte hade fatt stamplar for att komma in i colombia, bara ut ur Ecuador. De tyckte att vi skulle aka tillbaka till gransen och fixa det, men efter 18 timmars jobbig resa (dar vi maste vara pa var vakt heela tiden eftersom folk uppenbarligen ar klafingriga och vill sno at sig vara vardesaker och pocketbocker) var vi inte sa sugna pa att atervanda till en sunkig gransstad mitt i natten dar vi inte har nagonstans att ta vagen. Vi lyckades overtyga polisen om att de hade sagt att det var ok i gransen och att det blivit ett missforstand, och de verkade halla med om att det kunde vara farligt for tva vilsna trotta utlanningar att hanga vid en av sydamerikas mest (daliga) beryktade gransstad mitt i natten. De radde oss att fixa detta sa fort vi kom till Cali.

Framme i Cali checkade vi in pa vart hostel och begav oss sedan direkt till ett migrationskontor for att forsoka reda ut allt. De var jatteotrevliga, tittade inte ens pa vara pass och papper och verkade inte lyssna pa vara forklaringar. Alternativen stod: ak tillbaka till gransen (12 timmar enkel resa) och fixa stampeln eller betala boter. Vi blev valdigt ledsna och frustrerade men gjorde ett nytt forsok och akte till flygplatsen for att se om migrationskontoret dar kanske hade mer forstaelse for att vi som turister inte fattar deras konstiga inreseprocedurer. Vi var saklart artiga och odmjuka och erkande att vi missat nagot men att det verkligen inte varit meningen, men det var samma behandling dar. Personalen lyssnade inte, de fortsatte bara saga att ni ar har illegalt, vi kan inte gora nagot. Anna beholl lugnet och var tyst och stencool i sin ilska medan jag fick ett litet flipputbrott och talade om att de ar en skam for sin uniform ungefar som inte ens forsoker hjalpa turister som kommer for att besoka deras land och fa en bra upplevelse.

Skitarga och besvikna akte vi tillbaka till hostelet och tjurade, tystnaden var total med undantag for diverse svordomar och konsord riktade mot Colombianska myndigheterna pa bussresan (pa svenska givetvis sa ingen annan forstod ju otrevligheterna vi yttrade).

Vi kommer iaf sammanfattningsvis fa fortsatta vara har illegalt den har tiden (eftersom de uppenbarligen inte VILL legalisera oss fast vi vill det). Detta betyder att vi inte kan lamna Cali, inga utflykter alltsa :( och att det kommer bli krangel och boter vid var utresa den 22:a. Det far vi ta da!

Nu har vi laddat om, handlat mat for att laga pasta, varit pa Yoga for att lugna nerverna och ska pa en salsalektion som hostelet erbjuder. Hoppas pa att kvallen blir battre an dagen och att var otur ar over nu!!

Puss och kram fran de illegala invandrarna

Fran Tena tog vi oss in i Misahualli dar en taxi tog oss en bit in i djungeln, till ett stalle vid namn Shinchi Warmi. Familjen vi bor hos ar underbar och de har en liten flicka pa nio ar som igar visade oss runt i omradet. Hon visade oss olika planter och kakaofrukter som vi plockade och at fran traden. De har dessutom tva sma sota tamapor. Oturen har dock forfoljt oss. Bade jag och Julia har som sagt haft problem med magarna varav Julia gatt pa antibiotika nu i en vecka. For tillfallet mar vi dock battre pa den fronten med mycket annat har gatt snett. Forst forlusten av LP och mobiltelefon under bussresan. Sedan tog jag tillfallet i akt att besoka en lakare har i Misahualli for att jag sedan Galapagos haft lock i ena orat. Lakaren sa att jag fatt sand i orat och att en inflammation paborjats. Samma dag som Julia slutade ta sin antibiotika borjade jag...jag har iaf inte ont. Senare pa kvallen smog sig morkret pa oss och nojjan eskalerade med tanke pa att vi inte hade naga fonster pa rummet. Vi hade iaf fallt ner vara myggnat innan morkret foll. Dock krylllade det av kackerlackor stora som hus pa vart rum och toalett. Nar vi skulle lagga oss skriker Julia da det satt en acklig rackare pa min sanggavel.Stunden darefter upptacker vi att Julias mobil inte funkar, antadligen pga av fukten.

Nu har vi alltsa varken dator eller mobil/vackarklocka. Just nu ligger telefonen pa torkning med lite ris sa vi  haller tummarna.

Natten var rena skracken! Vi krop innanfor myggnaten och sedan lag vi dar och var hypernojiga over alla djur som kunde tankas dyka upp. Saken var ju inte battre av att lakaren hade talat om att det finns mycket tarantellor som brukar sitta pa husvaggarna har. Sangarna var dessutom superobekvama. Trots det lyckades vi somma men vaknade bada mitt i natten pga kissnodighet-rena skracken!! Ett besok pa en ekologisk toalett mitt i natten ar inte det trevligaste. Overlevde dock besoket. Vi bada lag dock vakna nagon timme efter det och kunde inte somna om. Vara kroppar rakliade av vaggloss!

Vi kom iaf upp i morse, nagot outvilade, fick en god fokust som inkluderaeds i priset och begav oss in i byn for att hitta nagon utfykt att aka pa. Det borjade dock att regna sa vi blev strandsatta pa en liten servering dar vi fikade medan vi vantade pa uppehall. Under tiden vi satt dar tittade vi pa aporna som sprang runt pa hustaken. Dvs fram tills en javla f*ttapa stal vara snacks! Lack blev jag!

Efter uppehallet tog vi dock en taxi till ett stalle dar vi blev visade massa olika medicineringsvaxter  i regnskogen. Vi fick aven lara oss vilka fallor urbefolkningen anvander sig av nar de fangar sina byten samt beskada diverse djurarter. Inhandlade dessutom diverse handgjorda smycken av vaxter. Nar vi skulle tillbaka till byn skulle vi fa tag pa en taxi langs vagen. Fyra halvblinda ogon ledde dock till av vi misstog en polisbil for en taxi. De va dock glada over att fa sjutsa oss. Har nu akt polisbil for forsta gangen!

Nu sitter vi pa ett Internetcafe och ska snart tillbaka "hem" och packa och dra tillbaka till Tena. Vi vill verkligen inte stanna dar annu en natt. Familjen som bor dar ar helt underbar och maten ar god men vi vill inte ha fler bett eller vara skrackslagna vid laggdags! Det kliar satan pa vara kroppar! Det ar bara Kerstin som haller god min.

Vi hors!

hej. tyvarr funkar det inte att lagga upp bilder pa bloggen men sa fort tillfalle finns lovar jag att gora det. vi befinner oss just nu i Tena. en liten stad nara amazonas. Igar tog vi bussen hit fran Quito dar vi ovrnattde en natt. Resan tog ca fem timmar och kostade 6 dollar. Nu har vi nyss atit en stadig frukost pa hostelet och ska strax bege oss for att ta bussen till Misahualli far att darifran fixa boende i nan lodge i amazonas. vi far i fortsattningen klara oss utan var lonely plane da nagon idiot fick for sig att stjala den pa bussen. rakade dessutom.tappa min telefon sa far fixa en ny. vi haller iaf humoret uppe och hoppas pa haftiga aventyr i djungeln. har idag dessutom lyckats ga pa toaltten och gora nr 2 utan tablettrnas hjalp. pa ateseende/ Anna.Julia och Kerstin

Magproblemen holl i sig men trots det sa forsokte vi anda njuta av tiden i Quito. Vi hann se en hel del pa de tre dagar vi hade. Fernando jobbade ganska mycket men en kvall bjod han oss pa middag pa en fin restauang som lag pa en udde med underbar utsikt over staden. Vi at gott men atervande snabbt da jag inte madde sa bra. Den sista dagen gjorde vi en liten roadtrip till Bl.a Mitad del mundo (ekvatorn) och marknaden i Otavalo. Det forstnamnda var mycket intressant. For nagra dollar fick vi ta del av diverse experiment som bevisade gravitationen.Pa marknaden inhandlades diverse varor sa som ett par varma alpackasockor. 

Pa sondagen var det dax att ta farval av Fernando och hundarna. Vi steg upp klocken sex pa morgonen och blev korda till bussen som sedan tog oss till flygplatsen. Val dar betalade vi 120 dollar i avgift for att komma in i Galapagos. Efter en kort mellanlandning i Guayakil var vi antligen dar.

Forsta natten bodde vi pa isla Santa Cruz som ar kant for sina landskoldpaddor. Planen var att ta en buss fran hamnen till hostelet men (sjalvklart) fanns det bara taxibilar dar. Dessa bilar ar vanliga vita vanar med flak baktill och jag och Julia trangde oss ner bland en massa vaskor. Pa vagen till hostelet fick vi se en skoldpadda komma gaende  blevid vagen bara efter 10 minuter pa on! Val framme checkade vi in for att sedan bege oss ut mot Darwin reasearch center dar vi sag massa fler skoldpaddor. Nasta dag var det dax att lamna on sa vi tog en speedbat over till isla Isabela (40 dollar) som tog tva timmar. Val framme mottes vi av massvis av sjolejon som bade simmade runt i vattnet och lag och solade pa bryggorna. Vattnet var alldeles turkost.

Vi har under vara tre dagar pa Isabela varit pa stranden for lite bad (denna delas med dussintals sjolejon och iguaner), hyrt kayak och sett massa pingviner, blafotade boobies, rockor och vandrat en hel del. Har sett massa landskoldpaddor ocksa. Sjolejonen och iguanerna ligger precis overallt, pa stranden, pa vagarna, bryggorna m.m Det ar cirka 30 grader och fuktigt.

Vi har forsokt att hitta budgetvanliga stallen att handla och ata pa men det ar inte direkt det lattaste. En liter yoghurt eller mjolk kostar 30 kronor. Den forsta april var det Kerstins fodelsedag och den firade vi med en rejal promenad till ett skoldpaddscenter dar vi fick se paddor i alla dess storlekar. Sedan picknickade vi vid en liten vik bara vi tre tillsammans med massa iguaner. Promenaden hemat var minst sagt svettig!  Vi var ute i sju timmar och val hemma var vi helt slut. 

Imorse lamnade vi Isabela efter 3 natter. Under batresan fick vi bade se havsskoldpaddor och delfiner i vattnet. Vi var ater pa Santa Cruz men checkade nu in pa ett annat stalle an forr som ligger mer centralt. Idag blev det bara strand. Var tankt att vi skulle se lite hajar och havsskoldpaddor men dessvarre syntes de inte till. Imorrn beger vi oss tillbaka mot Quito.

Trots att besoket pa Galapagos varit svinigt dyrt (har gjort av med 4500kronor pa 5 dagar, da inte flyget inkluderat) sa ar jag helt klart nojd over att vi tog oss hit. Bara tanken av att man delar havet med massa sjolejon och igualer ar ganska haftigt! Dessutom har jag nu fatt se mina efterlangtade pingviner i det vilda vilket innebar att jag kan do lycklig! 

Dessvarre kan vi inte uppdatera nagra foton men forhoppningsvis kommer det snart. Har iaf tagt massvis!