Ben och jag steg upp tidigt i morse för att ta oss till gränsen till Jordanien. Bilresan tog knappa 10 minuter. Passkontroller, avgifter och visum (för Bens del) tog oss cirka en timme trots att det var ganska glesbefolkat.

Byebye Israel, Hello Jordan!

Vi tog oss till fots över gränsen och hoppade sedan in i en taxi som vi förbeställt. Efter cirka 1,5 timmes färd var vi framme på Rocky Mountain Hotel i Wadi Musa. Wadi Musa är en liten stad precis intill Petra och det är här man oftast bor när man är på besök. Staden i sig är jätteliten och har inte så mycket att erbjuda förutom massa småbutiker och bagerier. Bagerierna har jag redan hunnit besöka flitigt.

Större delen av Jordanien ser ut såhär

Klockan var runt 12 på dagen och eftersom att det var för tidigt att checka in begav vi oss direkt mot Petra. Det var väldigt lite folk vid kassorna och betalningen gick smidigt. Vi betalade 55 dinar vardera för ett tvådagarspass. Sedan börjad vi vår promenad och vi var båda exalterade på vad som komma skulle.

Petra var överraskande stort, vi gick och gick och sakta kände vi båda hur besvikelsen kom smygandes. Visst var alla bergskreationer vackra men var det bara detta? Dessutom hade man konstant andan i halsgropen då hästsläp kom galopperandes både bakom och framför en i de trånga gångarna. Detta var väldigt irriterande.

Men efter cirka 30 minuters promenad började vyerna sakta förändras och det blev bara bättre och bättre. I över fem timmar vandrade vi genom den fantastiska staden som erbjöd massvis av väggkonst. Stigarna förändrades, blev steniga, ojämna och gick både upp och ner. Hästar byttes då ut mot både åsnor och kameler som verkade vara en enorm turistattraktion. Aja, de höll sig i alla fall lugnare än de galopperande hästarna.

Ett liiiiitet urplock av dagens alla bilder

Ben och jag tog en avstickare upp till en utsiktsplats, det var 40 minuter med trappsteg uppåt och kroppen kände genast av bristen på motion de senaste veckorna. Åsnor, hundar, katter och får gjorde oss sällskap och det var endast två personer vi mötte på vandringen upp. Det var skönt att komma ifrån turistmassan fören stund. Med andan i halsgropen beskådade vi det berömda Al-Khazneh, Petras mest kända fasad från ovan.

Vy över Al-Khazneh

När vi kommit ner igen bestämde vi oss för att återvända mot Wadi Musa för en tidig middag. Vi var båda utsvultna och hade trötta fötter av vandringen. Dessutom uppskattade vi att vi nu gått ungefär hälften av biten i Petra och vi har ju faktiskt en heldag kvar att konsumera.

Det blev hummusdipp, pita och falafel för min del och sedan ett besök på bageriet för lite knaphe (typ baklava med ost i). Sedan återvände vi till hotellet och nu sitter vi här och smider planer inför morgondagen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Haifa Väl i Haifa återvände Ben till arbetet medan jag passade på att utforska staden under dagen. Staden ligger längsmed ett berg och det är svårt att ta sig runt till fots. Jag blev väl inte jätteförtjust precis och planen på att få ta mig et...

Masada Att gå uppför massa trappor klockan 5.00 efter en natt utan sömn är inte riktigt min grej. Jag som verkligen INTE är någon morgonmänniska blev alltmer irriterad när Ben satte på hebreiska rapmusik och börjar sjunga med i bilen. Så irriterand...

  När vi nådde Masada hade solen redan gått ner och det var bäcksvart. Bara bilturen ut i intet var läskigt nog på de gropiga vägarna. Ben talade om rånrisken av beduiner som bor ute i öknen och vi ville därför hitta en plats som kändes nåt sånär s...

  Nästa morgon vaknade jag upp 7.00 med träningsvärk från helvetet. Jag kunde knappt stå på mina vader som blivit rejält torterade de senaste dygnen. Vi packade våra väskor, slängde i oss frukost  och promenerade ner mot ”busstationen”....

Nästa dag tog vi hotelltransfern ner till entren till Petra. Sju timmar blev det denna gång. Även nu blev det massa vandring. Om man "bara" vill se ”turiststråket” eller "Main street” behövs minst en heldag. Det är svårt attt förest...