När vi nådde Masada hade solen redan gått ner och det var bäcksvart. Bara bilturen ut i intet var läskigt nog på de gropiga vägarna. Ben talade om rånrisken av beduiner som bor ute i öknen och vi ville därför hitta en plats som kändes nåt sånär säker. Vi klev ur bilen och Ben lämnade mig därefter i några minuter för att utforska närområdet. Där stod jag själv i mörkret och var svinrädd. Plötsligt ropar Ben: ”Bli inte rädd om du ser en kamel!”. Jag fick panik och kved tillbaka ”Var e den”är den nära” vad ska jag göra om den kommer?” men Ben gav mig inget svar.  Det var bara knäpptyst. Jag hoppade in i bilen, släckte pannlampan och satt med andan i halsen tills Ben kom tillbaka. Han skrattade åt mig.

Ben hade hittat ett ställe att campa på och på vägen dit passerade vi kamelen han tiidigare sett, plus tre till! Vi parkerade längs med  en rejäl sandvägg och sedan lastade vi på massor av stenblock mellan väggen och framdörren så att ingen skulle lyckas få upp dörren utan att vi skulle höra. Ben skulle sova under bar himmel precis intill den andra framdörren. Själv skulle jag få sova i tältet .

Med våra pannlampor satte vi igång och ställa allt i ordning. Ben satte upp tältet och jag började med middagen på gasspisen-spaghetti med pesto. Kvällen spenderade vi med att spela kort  och dricka öl. Tyvärr var det väldigt muligt och därför syntes inga stjärnor.

Trots att det kan låta om att i hade det trevligt (vilket vi såklart också hade-sundvis) var det inte det lättaste för mig att campa i öknen. Gång på gång hörde vi hovar runt omkring oss och varje gång stelnade jag till. Plötsligt dök det upp en mörk skugga 10 meter bort, något som sprang. Sedan kom det en till och en till…fyra stycken var det. Ben for upp, öppnade bagageluckan och tog upp en stor yxa som han höll i beredsap medan jag hyperventilerade. Skuggorna hade nu stelnat till och stod blixtstilla. Jag riktade min lampa mot dem och fort som attan vände de och sprang tillbaka samma väg de kommit. Vad i h#lv#te var det!?

Då och då hördes dunsar som ekade långt bort.Ben sa att det bara var soldater som övade skottlossning.

När vi satt och spelade kort vid 21-tiden hörde vi hur något kom traskandes mot oss, vi stelade till och såg sen att det var en beduin på sin åsna. Han frågade Ben om vi sett hans kameler. Vi frågade om varelserna vi nyss hade sett och han svarade att det förmodligen var piggsvin vi hade fått besök av.

Sömn blev det inte mycket av under  natten. Runt 1- tiden började två helikoptrar cirkulera över oss och gav inte upp förrän de var ca 20 meter intill. Tältet svajade och jag blev nästan hörselskadadtrotsöronproppar. Jag lyckades dock sova någon timme efteråt  trots att jag nojade öven alla ljud utanför.

Klockan 4 steg vi upp och det första jag ser när jag stiger ur tältet är att det nu är stjärnklart. Stjärnhimlen över oss var helt magisk! Men nu hade vi inte tid till att stå och stirra på den utan  packade ihop för att bege oss. När Ben satt och rullade ihop sin sovsäck ser jag plötsligt två stirrande ljus på mig, bara några meter bakom honom. Jag skriker och Ben for upp. Ljusen släcktes och varelsen (som förmodligen var en räv) sprang därifrån. Nä fyfan! Vi hoppade in i bilen och körde iväg för att se soluppgången.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Haifa Väl i Haifa återvände Ben till arbetet medan jag passade på att utforska staden under dagen. Staden ligger längsmed ett berg och det är svårt att ta sig runt till fots. Jag blev väl inte jätteförtjust precis och planen på att få ta mig et...

Masada Att gå uppför massa trappor klockan 5.00 efter en natt utan sömn är inte riktigt min grej. Jag som verkligen INTE är någon morgonmänniska blev alltmer irriterad när Ben satte på hebreiska rapmusik och börjar sjunga med i bilen. Så irriterand...

  Nästa morgon vaknade jag upp 7.00 med träningsvärk från helvetet. Jag kunde knappt stå på mina vader som blivit rejält torterade de senaste dygnen. Vi packade våra väskor, slängde i oss frukost  och promenerade ner mot ”busstationen”....

Nästa dag tog vi hotelltransfern ner till entren till Petra. Sju timmar blev det denna gång. Även nu blev det massa vandring. Om man "bara" vill se ”turiststråket” eller "Main street” behövs minst en heldag. Det är svårt attt förest...

  Ben och jag steg upp tidigt i morse för att ta oss till gränsen till Jordanien. Bilresan tog knappa 10 minuter. Passkontroller, avgifter och visum (för Bens del) tog oss cirka en timme trots att det var ganska glesbefolkat.     Byebye Israe...