Nu ska ni fa en utforlig beskrivning av farden till Machu Picchu, en fard som bast kan beskrivas med orden "Blod, svett och tarar".

Var fyra dagars vandrning var definitivt en upplevelse men aldrig hade vi vantat oss en sadan utmaning. Visst var vi beradda pa mycket upp och ner men inte att det BARA skulle vara det. Ett tips till alla andra som tanker ga inkaleden ar att komma i form innan och att anlanda i Cusco minst tre dygn fore vandringen. Sex timmars vandring vare dag tog kol pa vara fotter, knan och ryggar. Med atta kilos packning pa ryggen kampade vi oss upp for bergstopparna (vilket oftast bestod av trappor som var 1/2 meter hoga). Aven om det inte var sarskillt langt vi vandrade (cirka 45 km) sa tog det sin tid. 200 meter tog cirka en timme att vandra. Jobbigast var det den andra dagen da vi i fem timmar endast gick uppat . Detta var nagot av det jobbigaste vi varit med om. Vid en viss tidpunkt funderade jag seriost pa att kasta mig ut for bergssluttningen. Det var svart att fa luft i borjan med efter den andra dagen borjade vi att vanja oss.

Taltade gjorde vi och rejalt kallt var det, sarskillt den andra natten nar vi var pa over 4000 meters hojd och hade -1 grad. Nagon somn blev det inte for min del men daremot en rejal forkylning. Resten av natterna hollt det sig pa cirka 9 grader men det var definitivt en upplevelse att tasta pa friluftslivet. Toaletterna vi hade pa "campen" var endast ett hal i marken, man kunde inte spola och det var fullt med avforing nersmetat over golven. Den tredje natten anlande vi till ett camp med riktiga toaletter men riktiga sitsar samt lyse och alla ljublade over lyxen vi fatt. Det ar underligt att man kan uppskatta nagot som man sa ofta tar for givet. Frukost, lunch och middag var inkluderat i priset och battre mat samt service kunde vi inte ha fatt. Alla maltider at vi i ett gemensamt talt.

Vadret var sisadar, det regnade mycket men vi fick aven lite sol. Det pendlade fran minut till minut och det var valdigt irriterande att man aldrig visste om man skulle behalla regnrocken pa eller av. Temperaturen var cirka 15 grader under dagarna men vi hollt oss varma och harligt svettiga. Det kandes dock lite ofrascht att inte kunna tvatta sig  pà fyra dygn men vi satt alla i samma "talt". En del fran andra grupper vande om under andra dagen da det var som jobbigast men vi kampade pa. Dessutom fick Signe se sin forsta tarantella (glad att jag inte var dar). Utover allt det jobbiga maste jag saga att jag nog aldrig upplevt nagot vackrare an det jag fick se under dessa fa dagar. Bergen, molnen, dalarna...

Det gar inte med ord att beskriva den skonhet som Anderna har att erbjuda. Lamadjur gick runt och betade omkring oss och orkideer och pelagonier vaxte vilt. Under den tredje dagen kunde vi aven se och besoka en del inkabyggnader och tempel.

Uppstigningstiden de tva forsta mornarna var 5.30 och den tredje morgonen steg vi upp 3.30 da vi var tvungna att koa tva timmar innan "inslappet" till sista ruschen mot MP. I tva timmar stod hela campet och vantade i morkrets sporegn da portarna slogs upp. Det ar svart att beskriva kanslan i min kropp da jag sag alla slitna, svettiga och arma manniskor fullstandigt ruuusa ut genom portarna for att vara en av de forsta att komma till Macchu Picchu (jag var ju saklart inte samre an dem). Dessvarre visade det sig vara cirka ytterliggare en timme till Solporten (dar vi dock inte kunde se annat an ett tjockt molntacke). Darefter cirka ytterliggare tva timmar till malet. Val i Machu Picchu klarnade himlen upp och solen sken pa. det var nagot alldeles magiskt.

Machu Picchu var mycket vackert, svart att forestalla sig hur de kunnnat bygga allt detta med bara sina hander. Vi var dock sa trotta och benen fungerade inte langre att det bara blev tva timmar dar. Maste dock saga att mycket av det vi sag under vandringens gang var vackrare och i stallet for att bara fokusera pa malet sa tycker jag att man ska passa pa att njuta mer av vandringen, aven om det ibland kan vara svart.

Aterkommer om med information ang. nuvarande tillstand.

 

Amanda

16 oktober 2011 13:55

Hej
Nu har jag smygläst din blogg jätelänge utan att skriva nån kommentar, känner mig som nån läskig stalker! Iallafall, det verkar asjobbigt och ashärligt :) Jag vill se alla foton när du kommer hem. /Amanda

anna deltinger

19 oktober 2011 18:59

Sjalvklart ska du fa se dem.Under ett Stippesbesok kanske? =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Haifa Väl i Haifa återvände Ben till arbetet medan jag passade på att utforska staden under dagen. Staden ligger längsmed ett berg och det är svårt att ta sig runt till fots. Jag blev väl inte jätteförtjust precis och planen på att få ta mig et...

Masada Att gå uppför massa trappor klockan 5.00 efter en natt utan sömn är inte riktigt min grej. Jag som verkligen INTE är någon morgonmänniska blev alltmer irriterad när Ben satte på hebreiska rapmusik och börjar sjunga med i bilen. Så irriterand...

  När vi nådde Masada hade solen redan gått ner och det var bäcksvart. Bara bilturen ut i intet var läskigt nog på de gropiga vägarna. Ben talade om rånrisken av beduiner som bor ute i öknen och vi ville därför hitta en plats som kändes nåt sånär s...

  Nästa morgon vaknade jag upp 7.00 med träningsvärk från helvetet. Jag kunde knappt stå på mina vader som blivit rejält torterade de senaste dygnen. Vi packade våra väskor, slängde i oss frukost  och promenerade ner mot ”busstationen”....

Nästa dag tog vi hotelltransfern ner till entren till Petra. Sju timmar blev det denna gång. Även nu blev det massa vandring. Om man "bara" vill se ”turiststråket” eller "Main street” behövs minst en heldag. Det är svårt attt förest...