Från Inle lake tog vi oss västerut till Bagan. Resan skulle ta tolv timmar så vi tog en nattbuss. Klockan 04 var vi framme. Hittade en hotell för 400kr natten vilket var dyrt men det visade sig vara värt pengarna bara för den lyxiga frukostbuffén. Lyckligtvis fick vi checka in redan när vi kom utan att betala för den första natten. Precis som på alla anda hotell och hostel här får man väcka personalen som ligger sovandes på golven i lobbyn eller bakom disken. Vi valde att hålla oss vakna, hyrde varsin elcykel och tog oss till det enorma område med 6000 pagodor, varav ingen är någon annan lik. Tyvärr blev det ingen vacker soluppgång då det var alldeles för molnigt så vi cyklade snopna tillbaka, åt frukostbuffé och deckade. Vi gjorde ytterligare ett försök att få lite fina vyer vid solnedgången men åter igen var det för molnigt. Under dagen utforskade vi staden, körde omkring på våra cyklar och bokade buss till Yangon.

Bagan i sig skiljer sig inte märkvärdigt från de andra städer vi varit i. Massa marknader och en jävla massa trafik. Stanken av rått kött och fisk är ständigt närvarande. Detta säljs i varje hörn, täckt av ett tjockt lager surrande flugor. Detta gör att man gärna håller sig borta från marknaderna som för övrigt finns överallt då stanken är förfärlig.

Vi tog bussen kl nio på morgonen. Den tog 8.5 timme och sedan var vi framme i Yangon. Vi beslöt oss för att direkt dra vidare till Pathiyn då vi ändå kommer att se Yangon senare då vi flyger därifrån. Vi fick dock veta att vi då behövde ta oss till en annan busstation på andra sidan stan. Taxin dit tog en timme och de ville ha 50 000 kyatt för det. Jag lyckades pruta ner det till 8000 vilket blev 56kr för både mig och Ezra (fortfarande grymt överpris). När vi anlände till busstationen var kl 19 och vi var ordentligt trötta och hungriga.

Vi fick uppleva något som var riktigt otäckt. Så fort taxin svängde in på avfarten som ledde till busstationen sprang ett tiotal män efter vår bil, hängde sig in genom bakrutorna och viftade med händerna framför våra ansikten "Where you going, where you going?" skrek de en efter en. Taxin fortsatte köra men fler och fler kom springandes. Annars är vi vana vid att bli omringade så fort man kliver av en buss men aldrig när man fortfarande sitter i bilen/taxin. Väl på stationen skakade vi av oss alla säljare och hittade ett kontor. Tyvärr hade bussen till Pathyin nyss avgått och nästa skulle gå först kl sju morgonen därpå. En säljare hörde oss prata och bad oss följa efter honom, vi kanske skulle hinna med 19 bussen i alla fall. Vi korsade den totalt mörka stationen och ställde oss på andra sidan där snubben lät oss vänta någon minut. Denna mörka plats hade jag inte velat vara på själv då elavbrottet gjorde så att man knappt såg sina egen fötter. Här var ju heller ingen buss så vi förstod att den redan avgått. Snubben kom tillbaka med två mopeder efter sig. Han slänged upp vårt bagage framför förarna och bad oss sätta oss baktill. På varsin moped racade sedan förarna genom de tjockt trafikerade gatorna. De släppte av oss vid vägkanten där en lokalbuss stod och väntade på oss. Det är alltid lika spännande varje gång man åker dessa då man aldrig säkert vet vilken kvalité de har. Som vanligt var det småpojkar (såg ut att vara i 13-årsåldern) som körde och arbetade på bussen.