Jag stannade i Christchurch i två nätter innan jag åkte vidare. Där träffade jag en Israel med bil som jag sedan reste med i tolv dagar. Vårt första stopp blev Mt Summers, 2,5h söderut där det blev en del vandring. Första passet skulle ta 10h men med en erfaren vandrare var vi tillbaka på sex. För egen del var det en skrämmande introduktion då jag var nära andnöd flertalet gånger och ordentliga kläder hade jag inte heller. Det blev en del fall då större delen av vägen var väldigt brant med lösa stenar. Andra dagen blev det en lite lättsammare tur på fem timmar och sedan återvände vi till Chch för att hämta upp Gal, Bens tjejkompis.

Nästa dag åkte vi tre norrut mot Kaikoura där vi stannade i två nätter. Vi vandrade längs kusten och såg hundratals sälar och bl.a Två kullar med kutar som vi lyckades komma nära.

Kaikoura är en mysig liten stad känd för val, delfin och sälskådning. Vi åkte ut för valskådning i ett litet plan för sju passagerare. Vi såg en del delfiner samt kaskelotter vid ytan men vi höll oss så pass högt upp att de såg så små ut. Upplevelsen att få sitta i planet var dock häftigt så vi var ändå nöjda. Efter Kaikoura (och åter mer vandring) åkte vi vidare till Hanmer springs där vi badade i 43 graders varma pooler. Dagen efter var Gal tvungen att flyga från chch så åter igen checkade vi in på Ruggsacker hostel. Jag passade även på att köpa vandringskläder och en ordentlig dagsryggsäck. Nu var jag fit for fight att ta mig an alla leder! Chch är nog en av de dödaste städerna jag besökt och likadant säger alla jag pratat med. Trots att det är en storstad finns det knappt ett centrum och allting ser lika dystert ut.

Ben och jag åkte inåt landet mot Wanaka men gjorde ett stopp vid lake Tekapo där vi vandrade runt den vackra sjön och upp i bergen. Dock var det väldigt molnigt så sikten var dålig. Här spelar molnen verkligen en stor roll över om det är läge för bergsvandring eller ej. Ibland kan sikten bara sträcka sig någon meter fram och de vackra vyerna försvinner helt. Vi övernattade i en liten by i närheten, jag på hostel och Ben i bilen.

Dagen efter kom vi fram till Wanaka- vandringsmekkat. Där fanns hur mycket leder som helst! Förutom detta var det en mycket mysig liten stad med vackra solnedgångar över den alldeles stilla Lake Wanaka. Cinema paradise är känt för sina hembakade cookies som serveras under pausen så självklart gjorde vi även ett besök där och såg en film.

Tre nätter blev det och därmed tre vandringar. Rocky mountains som var den lättare av dem, Robroys där vi fick en närmare titt på glaciären samt Roys peak som jag gjorde på egen hand.

Ben har nu kört mot Mt Cook och jag har lämnat Wanaka för Queenstown-en stad som jag har höga förväntningar på efter vad andra berättat. Anledningen till att jag inte hängde med till Mt Cook var helt enkelt för att alla boenden var fullbokade och jag vägrar förfrysa i en bil. Kanske beger mig dit framöver istället.

Vädret skiftar drastisk. Det är kallt i skuggan och det ligger vid 10c snåret på nätterna. När solen tittar fram är det dock skållhett så överlag tycker jag det är perfekt väder för att göra vandringar. Landskapet på södra ön har än så länge inte gjort mig besviken. Vart man än vänder och vrider sig är det "wow"!

Nu är jag på egen hand vilket både är skönt men också lite sorgligt. Återkommer om hur Queenstown är!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Haifa Väl i Haifa återvände Ben till arbetet medan jag passade på att utforska staden under dagen. Staden ligger längsmed ett berg och det är svårt att ta sig runt till fots. Jag blev väl inte jätteförtjust precis och planen på att få ta mig et...

Masada Att gå uppför massa trappor klockan 5.00 efter en natt utan sömn är inte riktigt min grej. Jag som verkligen INTE är någon morgonmänniska blev alltmer irriterad när Ben satte på hebreiska rapmusik och börjar sjunga med i bilen. Så irriterand...

  När vi nådde Masada hade solen redan gått ner och det var bäcksvart. Bara bilturen ut i intet var läskigt nog på de gropiga vägarna. Ben talade om rånrisken av beduiner som bor ute i öknen och vi ville därför hitta en plats som kändes nåt sånär s...

  Nästa morgon vaknade jag upp 7.00 med träningsvärk från helvetet. Jag kunde knappt stå på mina vader som blivit rejält torterade de senaste dygnen. Vi packade våra väskor, slängde i oss frukost  och promenerade ner mot ”busstationen”....

Nästa dag tog vi hotelltransfern ner till entren till Petra. Sju timmar blev det denna gång. Även nu blev det massa vandring. Om man "bara" vill se ”turiststråket” eller "Main street” behövs minst en heldag. Det är svårt attt förest...