Efter två veckor på Borneo var det dags att åka vidare. Jag flög via Kuala Lumpur där jag spenderade natten på flygplatsen. Efter någon timme ankom min reskamratfrån Singapore så tiden gick relativt snabbt. Väl i Laos huvudstad Vientiane fick jag betala 35 dollar för visum medan Ezra slapp då olika inreseregler för olika nationaliteter gäller.

Tiden går för snabbt. Vi har redan hunnit besöka Vientiane som är Loas huvudstad. Den är dock extremt liten och engelskan obefintlig. Vi spenderade en natt här för att sedan åka vidare till vår nästa destination-Viang Vieng. Denna stad är känd för sitt backpackerliv men även för den välomtalade Tubingen- en stor badring som man flyter omkring i på floden medan man drar sig fram med hjälp av ett rep. Ett antal drinkar intas på vägen då detta är en slags flytande pubrunda så det kryllar av barer runt eller i floden. Jag har nog inte träffat på någon som varit i Viang Vieng utan att ha gjort detta så Ezra och jag var ju tvungna att bli de första. Överlag så försökte vi hålla oss borta från de mest turistiga områdena och organiserade turer vägrade vi. Dock visste vi att området har väldigt fin natur runt sig så en morgon tog vi på oss gympaskor och började traska omkring. Vi följde dock ingen speciell rutt och lät slumpen ta oss dit den ville och vi fick se helt fantastiska landskap, berg och vattendrag. Det är dock torrperiod nu så risfälten var ordentligt torra och jag kan bara föresgälla mig hur vackra de är under lågsäsongen.Trots att vi befann oss så nära staden stötte vi inte på en enda turist på fem timmar. Vi besökarna även en grotta som var den smalaste jag sett. Jag tycker synd om alla turister som bara är här för att festa och som missar detta! Efter ett svettigt vandringspass var dock vi också förtjänta några drinkar förstås men stadens sig ärALLDELES för turistig.

Efter vår naturupplevelse i Viang Vieng var det dags att ta oss norrut mot Luang prabang. Vi hade beställt upphämtning till busstationen klockan nio men när vi väntat i enhalvtimme bad vi receptionisten ringa. En tuktuk hämtade upp oss och mer eller mindre kastade in oss i en minivan där vi fick sitta på de utfällbara pallarna. Inte var det den VIP buss som vi beställt inte för den hade antagligen redan avgått. Den sex timmar långa och skumpiga resan var inte så bekväm då man inte hade ryggstöd. Väl frammarsch LP förlorade Ezra sitt handbagage då han var tvungen att ställa ner det för att hjälpa till att lasta ner väskorna från biltaket. Bankkort,kamera, kontanter och dylikt är borta. Numera får jag försörja stackaren.

LP är väldigt turistigt det också. De flesta resenärer tar sig just hit och till Viang Vieng. Men eftersom att vi beslutat att vi vill spendera mer tid i Burma än iLaos hinner vi inte chansa.

Utanför LP finns ett jättestort och vackert vattenfall. Har man inte varit där så har man inte varit i LP, sägs det. Så även om vi visste att vi långtifrån kommer var de enda turisterna där så tog vi oss dig. Vi hyrde en moped i ett dygn för 120kr och åkte dit. Resan tog cirka en timme och väl plats var det en svettig promenad upp till toppen av vattenfallet. De flesta stannade någonstans på vägen och badade men vi ville komma undan massan och tog en tur in i skogen. Där hittade vi en bäck där Ezra hoppade i och svalkade sig. Framåt skymningen begav vi oss tillbaka neråt. Det var endast ett fåtal turister kvar så vi kunde då ta ett dopp i lugn Och ro och ta lite bilder av det alldeles blåa och klara vAttnet.