Färden från Brunei till KK var allt annat än smärtfri. Dagen började med att vi fick stå och vänta på vår förbeställda taxi i 20 minuter utanför hotellet. Tillslut beslöt vi oss för att börja gå mot busstationen och stoppa en taxi på vägen. Dessvärre var inte en kotte ute klockan sex på morgonen så det slutade med att vi tog oss ner till floden där vi fick tag på en båttaxi som körde oss dit. Men att gå omkring med 20kg på rygg och mage i en kvart en tidig morgon var svettigt värre trots att solen ännu inte var uppe. När vi väl ankom till busstationen hade vi missat expressbussen så vi tvingades tränga in oss i en liten minibuss där vi satt som packåsnor i mittengången. Efter en timmes (något obekväm) resa fick vi byta buss och åka i ytterligare någon kvart. Vi hoppade på färjan som tog cirka två timmar. På den malaysiska ön Labuan fick vi passera pass och säkerhetskontroller och fixa båtbiljetter vidare till KK. Klockan hade redan hunnit bli elva men båten skulle inte avgå förrän kl 13. Vi strövade omkring lite och tog en fika innan det var dax för ”The boat from hell”. Jag hade läst om att denna resa skulle vara en 4.5 timmars lång plåga då en hel del blir sjösjuka. Jag har under mina resår åkt en hel del båtar som inte är särskillt stabila om man säger så. Har dock aldrig haft problem med sjösjuka och älskar när det är vågor till havs eller turbulens vid flygning. Men fy helvete vad jag mådde dåligt!! De sista tre timmarna satt jag med en spypåse i famnen och lyckades fylla den till hälften. Nåja, väl på plats i KK guidade jag truppen till Akinabalu youth hostel där jag numera är stammis. Det blev tvättning och en sen middag men tidig hemgång för min del då jag inte var på topp. Imorgon är det nya tag som gäller!