Färden från Brunei till KK var allt annat än smärtfri. Dagen började med att vi fick stå och vänta på vår förbeställda taxi i 20 minuter utanför hotellet. Tillslut beslöt vi oss för att börja gå mot busstationen och stoppa en taxi på vägen. Dessvärre var inte en kotte ute klockan sex på morgonen så det slutade med att vi tog oss ner till floden där vi fick tag på en båttaxi som körde oss dit. Men att gå omkring med 20kg på rygg och mage i en kvart en tidig morgon var svettigt värre trots att solen ännu inte var uppe. När vi väl ankom till busstationen hade vi missat expressbussen så vi tvingades tränga in oss i en liten minibuss där vi satt som packåsnor i mittengången. Efter en timmes (något obekväm) resa fick vi byta buss och åka i ytterligare någon kvart. Vi hoppade på färjan som tog cirka två timmar. På den malaysiska ön Labuan fick vi passera pass och säkerhetskontroller och fixa båtbiljetter vidare till KK. Klockan hade redan hunnit bli elva men båten skulle inte avgå förrän kl 13. Vi strövade omkring lite och tog en fika innan det var dax för ”The boat from hell”. Jag hade läst om att denna resa skulle vara en 4.5 timmars lång plåga då en hel del blir sjösjuka. Jag har under mina resår åkt en hel del båtar som inte är särskillt stabila om man säger så. Har dock aldrig haft problem med sjösjuka och älskar när det är vågor till havs eller turbulens vid flygning. Men fy helvete vad jag mådde dåligt!! De sista tre timmarna satt jag med en spypåse i famnen och lyckades fylla den till hälften. Nåja, väl på plats i KK guidade jag truppen till Akinabalu youth hostel där jag numera är stammis. Det blev tvättning och en sen middag men tidig hemgång för min del då jag inte var på topp. Imorgon är det nya tag som gäller!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Haifa Väl i Haifa återvände Ben till arbetet medan jag passade på att utforska staden under dagen. Staden ligger längsmed ett berg och det är svårt att ta sig runt till fots. Jag blev väl inte jätteförtjust precis och planen på att få ta mig et...

Masada Att gå uppför massa trappor klockan 5.00 efter en natt utan sömn är inte riktigt min grej. Jag som verkligen INTE är någon morgonmänniska blev alltmer irriterad när Ben satte på hebreiska rapmusik och börjar sjunga med i bilen. Så irriterand...

  När vi nådde Masada hade solen redan gått ner och det var bäcksvart. Bara bilturen ut i intet var läskigt nog på de gropiga vägarna. Ben talade om rånrisken av beduiner som bor ute i öknen och vi ville därför hitta en plats som kändes nåt sånär s...

  Nästa morgon vaknade jag upp 7.00 med träningsvärk från helvetet. Jag kunde knappt stå på mina vader som blivit rejält torterade de senaste dygnen. Vi packade våra väskor, slängde i oss frukost  och promenerade ner mot ”busstationen”....

Nästa dag tog vi hotelltransfern ner till entren till Petra. Sju timmar blev det denna gång. Även nu blev det massa vandring. Om man "bara" vill se ”turiststråket” eller "Main street” behövs minst en heldag. Det är svårt attt förest...