Efter Q-town var det dags för lite andra typer av vyer så jag begav mig till de små städerna Franz Josef och Fox glaciär som ligger en halvtimmes bilresa ifrån varandra. Där ville jag ta mig en titt på de berömda glaciärerna. Dessa är kända för att vara några av världens mest tillgängliga glaciärer. Städerna i sig uppnår knappt 400 invånare vardera och är basen för helikopterturer som tar turister upp på isen. Själv har jag inte lust att betala flera tusenlappar för att få stå på snö och is när jag kan göra det hemma i Sverige och (dessutom trängas med massa asiater och en jobbig guide). I stället gjorde jag som många andra gör- vandrade så nära dem som möjligt för att skåda dem på håll.

FranzJosefglacier

I Franz Josef bodde jag på ett av de billigaste hostelen hittills på min resa men dock det allra bästa. Här var sovsalarna av en helt annan standard där man hade sitt egna lilla krypin med gardiner, gratis frukost (inkl. våfflor!), gratis soppa varje kväll och gratis jacuzzihäng. Dessutom var utsikten uppemot glaciären helt fantastisk. Staden i sig bestod av ett fåtal restauranger, en liten livsmedelsbutik samt några helikopterföretag. Här gjorde jag min hittills bästa vandring.

Alex knob track beskrevs ta åtta timmar t/r men tog något mindre för mig. Dock tog det en stund att ta sig mellan hostelet och starten så jag var nog ute i minst åtta timmar totalt. Innan jag begav mig fick jag tala om i receptionen att jag skulle ge mig av. Detta är ett måste då de sänder ut helikoptrar på span om man inte dykt upp mot kvällen.

Denna vandring var den mest utmanande rent mentalt och jag fick även rasta armar och överkropp. Det lutade inte så drastiskt vilket innebar att det inte var så jobbigt kardiomässigt men terrängen var väldigt ojämn och varierande. Det är tydligt att man här låtit naturen vara ifred och låtit träd och rötter växa fritt utan att man karvat i terrängen. Det fanns ingen ordentlig stig. Därmed fick man vara konstant uppmärksam på var man satte fötterna och var man inte skulle slå i huvudet. På många ställen fick man klättra på alla fyra och dra sig upp med hjälp av rötter och kvistar. Detta var en led i min smak med andra ord. Väl på toppen var utsikten fantastisk över glaciären. Jag fick även skåda Tasmanska havet som skiljer NZ och Australien åt. Träffade till min förvåning bara på sju andra vandrare under hela leden.

De två nästkommande dagarna hade jag ont i fötterna så det blev till att sätta på sig lite compeedplåster och vila fötterna lite. Det blev dock några kortare leder då jag såklart inte kunde sitta still.

Foton från mina korta vandringar

Nästa stopp blev Fox glaciär dit jag fick skjuts av hostelägaren. Resan tog drygt en halvtimme och sedan befann jag mig på ett om möjligt ännu bättre hostel. I Fox fanns det dock inte så mycket att göra, gick några leder och sen promenerade jag de sex kilometrarna bort till Lake Matheson-en av de mest fotograferade sjöarna i landet. Anledningen till detta är att man med lite tur kan få se Mt Cook (landets högsta berg) spegla sig i vattnet. Efter lite foton vid solnedgången liftade jag tillbaka till hostelet. Nästa dag var det dags för att bege mig uppåt längs västkusten.

Mt Cook x2

Mt Fox