Brian och Eileen är ett medelålders par som är bosatta i Wanganui, tre timmar nordväst om Wellington. Vi har gemensamma bekanta i Sverige så på håll fick de reda på att jag befann mig i NZ och bjöd över mig. Dessa två visade sig vara helt underbara människor som bor i ett stort, fint hus. Det är hur lyxigt som helst att få ha eget rum med en stor, skön säng och dessutom har de sex undulater i trädgården😀

Brian hämtade upp mig på busstationen och sedan körde vi runt i två timmar då han visade mig runt i staden och vi besökte även en utsiktsplats. Efter det mötte vi upp Eileen där hemma och åt lunch. Sedan blev det åter en vända i bilen då vi körde till lite olika stränder och utsiktsplatser. Dagen avslutades med en riktigt god middag och ett glas vin.

Dagen därpå var det lördag så då besökte vi marknaden nere vid Whanganuifloden. Det var en liten men mycket trevlig marknad då den inte var turistig till skillnad från de flesta marknader man besöker. Eferåt gick jag min egen väg och promenerade runt floden halva dagen. På kvällen gjorde jag lite shopping och lagade mat åt paret vilket var mycket uppskattat.

Wanganui

Efter vandringen stannade jag  ytterliggare två nätter med skitväder i Nelson. Dagen därpå åkte jag till Picton. Detta är en hamnstad mest känd för färjan som går mellan de två öarna. Här stannade jag i två nätter för att varva ner och planera inför nordön. Dagen därpå tog jag färjan över till Huvudstaden. Resan toh cirka tre timmar och bjöd på många vackra vyer i sundet. Har aldrig varit en storstadsmänniska men jag blev väldigt glad över att nu befinna mig i Wellington. Det kändes verkligen som en frihet med alla valmöjligheter. Hade dessutom en del som skulle ordnas såsom laddning av mobil och inköp av bl.a Regnskydd till min ryggsäck. Mitt blev nämligen stulet när det hängde på tork i Nelson.

I Wellington träffade jag även Christina, en tyska som slog mig följe till både Tepapamuselt och lite vandring. Dessutom bestämde vi att vi skulle resa runt nordön tillsammans i hennes bil. Även i Wellington blev det två dagar och jag hann nätt och jämnt inhandla det jag skulle samtidigt som jag började längta till mindre städer. Dagen därpå tog jag bussen mot Wanganui, tre timmar västerut.