Tidigt nästa morgon begav vi oss ner mot Sandakan. Resan skulle ta sju timmar men tog 8,5h. Måste säga att bussfärderna hittills varit mycket bekväma , fräscha samt håller tiderna. Toaletterna på bussarna är dock allt annat än fräscha och när toadörren flyger upp mitt under den skumpiga färden fylls hela bussen med en ljuvlig doft av avföring och urin. Aja, väl på plats tog vi taxi in till Sandakans centrum där vi bokat boende på sea view hostel. Hade bokat 16 mannadorm men för 4kr vardera natten fick vi privatrum med ac. Vi hade alla sett fram emot pannkaksfrukosten de erbjuder på stället men dessvärre var den inget vidare. Gratisfrukostar i sydostasien verkar inte vara något att hänga i granen precis. Det var i alla fall skönt att få i sig något annat än bara rostmackor med sylt till frukost. Ris och nudlar har också funnits på plats på vissa ställen.

Sandakan är ganska litet. Precis som KK har staden inte så mycket att erbjuda mer än massa affärer och restauranger. Jag är dock positivt överraskad över hur lite turister här är och ute på gatorna är få saker turistanpassade. Vissa menyer erbjuds på engelska men annars är all mat från det asiatiska köket och det tycks vara svårt att hitta en sarong eller några souvenirer i butikerna. Vi har strövat runt en del i affärerna här och de enorma shoppingvaruhusen av flera våningar av intressanta saker att beskåda.

Sepilok

Instället för att ta någon arrangerad turisttur traskde vi ner till busstationen för att ta oss till Sepilok rehabilitation center På egen hand. Resan tog 45 minuter och väl på plats fick vi skåda flertalet orangutanger i sin naturliga miljö. Vi ankom lagom till matningen kl 10 men det började tyvärr spåregna så fort vi kommit dit. Vi hann i alla fall ta flertalet bilder på både orangutanger och andra apor. Vi blev dock förvånade över att de rör sig helt fritt i naturen utan några som helst inhägnader då vi vid ett tillfälle fick en trevlig (närgången) visit av en busig rackare när vi stod vid utgången. Precis bredvid centret fanns även ett annat center, för sunbears. Dessa varelser var hur söta som helst men desto svårare att få en bra bild på då de hela tiden hade nosen rotandes i marken. Väl hemma igen blev det inte så mycket gjort då det spöade ner nästan hela dagen. Vi lämnade in lite smutstvätt och jag inhandlade lite saker, bl.a nya gympaskor pga plågsamt skoskav. Idag blev det indisk buffé med dricka för 16kr Till middag.

Fram mot kvällen träffade vi på ett svenskt par på hostelet som vi snackade med och kvällen avslutades med att vi i regnet rusade ner på Mc Donalds för att avnjuta varsin mjukglass.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Haifa Väl i Haifa återvände Ben till arbetet medan jag passade på att utforska staden under dagen. Staden ligger längsmed ett berg och det är svårt att ta sig runt till fots. Jag blev väl inte jätteförtjust precis och planen på att få ta mig et...

Masada Att gå uppför massa trappor klockan 5.00 efter en natt utan sömn är inte riktigt min grej. Jag som verkligen INTE är någon morgonmänniska blev alltmer irriterad när Ben satte på hebreiska rapmusik och börjar sjunga med i bilen. Så irriterand...

  När vi nådde Masada hade solen redan gått ner och det var bäcksvart. Bara bilturen ut i intet var läskigt nog på de gropiga vägarna. Ben talade om rånrisken av beduiner som bor ute i öknen och vi ville därför hitta en plats som kändes nåt sånär s...

  Nästa morgon vaknade jag upp 7.00 med träningsvärk från helvetet. Jag kunde knappt stå på mina vader som blivit rejält torterade de senaste dygnen. Vi packade våra väskor, slängde i oss frukost  och promenerade ner mot ”busstationen”....

Nästa dag tog vi hotelltransfern ner till entren till Petra. Sju timmar blev det denna gång. Även nu blev det massa vandring. Om man "bara" vill se ”turiststråket” eller "Main street” behövs minst en heldag. Det är svårt attt förest...