Jag blev allt annat än positivt överraskad när jag kom hit. Dels fick jag känna på den enorma kontrasten mellan att tillhöra en grupp på tre ( varav en man) och att vara på egen hand. Nu fick jag inte längre vara ifred. Jag vet dock inte om det bara handlade om att jag nu var ensam eller om att ,människorna i allmänhet var mer ”på” här i Semporna. Alla barn skulle tvunget ta på mig och de vuxna råstirrade. Jag förstod ganska snabbt att detta inte var ett ställe med många västlänningar. Människor trängdes på vägarna och det var smutsigt, illaluktande och kryllade av råttor stora som marsvin.

Det var ett helvete att hitta boende i stan men efter många om och men och lite konflikter fann jag ett hostel. Stället låg precis vid vattnet och var superfräscht. Dock var personalen skitotrevliga och det fanns inga faciliteter alls. Jag fick dock ett 10mannadorm för mig själv men det kändes väldigt ensamt att inte ha någon att snacka med och inte heller ute hittade jag sällskap då jag totalt sätt såg fyra västlänningar som passerade på gatan.. Jag tror visst att det kryllar av turister här med flertalet är asiater och eftersom att Malaysia består av både malaysier,indier och kineser så är det svårt för mig att avgöra vilka som är turister eller ej. Dessutom förbipasserar de flesta bara Semporna för att bosätta sig ute på någon ö. Som sagt så var det inte så trevligt att ströva runt då man blev utstirrad men jag lyckades i alla fall hitta en turistbyrå och fick bokat en snorklingtur ut till två öar. Det var trots allt detta jag kommit hela vägen hit för. Wi-fi var också ett problem. Jag förstod ganska snabbt att jag ville dra härifrån så fort jag fått komma ut på öarna och snorkla lite och bestämde mig då för att fullgöra min plan och dra till Miri i norr. Jag behövde därmed ta mig till staden Tawau för att därifrån flyga till KK, bo där en natt och sedan ta buss till Miri, eventuellt med något stopp på vägen. Dessvärre fanns inget wi-fi på hostelet och tydligen inte heller på restaurangerna i staden. Lyckades tillslut dock hitta ett ställe där de hade uppkoppling till och från och det fick avgöra var jag åt min middag för kvällen. Nudlar och curry blev det denna gång (igen). börjar vänja mig vid en brinnande känsla vid varje toalettbesök.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Haifa Väl i Haifa återvände Ben till arbetet medan jag passade på att utforska staden under dagen. Staden ligger längsmed ett berg och det är svårt att ta sig runt till fots. Jag blev väl inte jätteförtjust precis och planen på att få ta mig et...

Masada Att gå uppför massa trappor klockan 5.00 efter en natt utan sömn är inte riktigt min grej. Jag som verkligen INTE är någon morgonmänniska blev alltmer irriterad när Ben satte på hebreiska rapmusik och börjar sjunga med i bilen. Så irriterand...

  När vi nådde Masada hade solen redan gått ner och det var bäcksvart. Bara bilturen ut i intet var läskigt nog på de gropiga vägarna. Ben talade om rånrisken av beduiner som bor ute i öknen och vi ville därför hitta en plats som kändes nåt sånär s...

  Nästa morgon vaknade jag upp 7.00 med träningsvärk från helvetet. Jag kunde knappt stå på mina vader som blivit rejält torterade de senaste dygnen. Vi packade våra väskor, slängde i oss frukost  och promenerade ner mot ”busstationen”....

Nästa dag tog vi hotelltransfern ner till entren till Petra. Sju timmar blev det denna gång. Även nu blev det massa vandring. Om man "bara" vill se ”turiststråket” eller "Main street” behövs minst en heldag. Det är svårt attt förest...