I tisdagsmorgon blev vi körda till busstationen i Miri. Därifrån tog vi bussen in i Brunei. Det dröjde inte länge innan vi nådde gränsen där vi fick stiga av och passera till fots. Kontrollen gick jättesmidigt men vi var bara tio passagerare. Med en full buss hade det nog tagit längre tid. Hälften av passagerarna var västlänningar och en tjej från Argentina. Hon fick motvilligt vända om då hon tydligen behövde särskilt visum för att komma in i Brunei.

Resan tog cirka fyra timmar och gick väldigt smidigt. Väl på plats började vi prata med två kanadensare på samma buss som sedan hängde med till hotellet vi bokat. Här i Huvudstaden Bandar seri bagawan (BSB) finns det nämligen inga hostel och detta hotell var det billigaste som fanns att boka. Jag och filuren delade dubbelrum bredvid de kanadensiska syskonen och betalade 126kr vardera. Tillsammans utforskade vi fyra staden men mestadels av tiden gick åt att försöka hitta en väg vidare till KK nästkommande dag. Lite komiskt att så mycket tid i landet gick åt att försöka komma ur det. Dock hade vi gott om tid att se det som finns att se. Huvudstaden är så pass liten att allt är inom gångavstånd.

På eftermiddagen träffade vi på den femte västlänningen som visade sig vara svensk och så blev fyra till fem. De andra skulle alla till KK dagen därpå medan jag hade min flygresa bokad dit från Miri. Jag såg dock till att avboka denna för att i stället joina de andra. Slutligen fick vi någorlunda trovärdig info om båten till KK så vi kunde passa på att utforska staden. Vi gjorde ett besök i Sultan Omar Ali saifuddin moskén som är en av de vackraste i Asien. Efter det var det tänkt att vi skulle besöka Bruneis museum men dessvärre hade det precis stängt för dagen. I stället begav vi oss mot Sultanens palats som är det största i världen. Det har 1788 rum varav 257 är badrum. Utanför stod vakter på led och ännu fler kom marscherande innanför de gigantiska portarna. Dessvärre kunde vi inte se palatset då det var ordentligt undangömt bakom grindar, grönska och annat. Precis när vi skulle börja promenera därifrån hände något skithäftigt. Vakterna kom gåendes mot oss där vi stod och tog bilder och började skrika att vi skulle skynda in till vägkanten. Vi gjorde som vi blivit tillsagda och strax därpå började stora blå lampor att lysa ute på vägen. All trafik stannade upp. Vi fattade nada. Men snart så körde det förbi polisbil efter polisbil med blåljus och sirener. ”Sultanen är på väg” hörde vi en vakt säga. Efter polisbilarna kom det fem svarta, glimrande bilar med mörklagda rutor och körde in genom portarna. Det var lite häftigt att veta att sultanen befann sig i en av dessa.

Efteråt tog vi en vattentaxi och fick en rundtur ute på the water village. Det är nämligen så att utav BSB’s 240 000 Invånare (ca) bor 20 000 på vatten. Men det var inte bara bostäder som fanns på vatten utan även massa moskéer, sjukhus, brandstation, restauranger och flertalet skolor. I stället för skolbussar får eleverna ta sig till skolan med SJ skolbåtar som hämtar upp dem. Inne i detta stora samhälle var det endast båt som gällde. Efter båtturen tyckte alla att det skulle sitta gott med en öl men denna tanke fick vi snabbt släppa då det råder totalt alkoholförbud i landet.

Brunei är dyrare än Malaysia, dock fortfarande billigare än Sverige. Transport är mycket dyrt men mat med dryck fick jag för 35kr på restaurang. Det var dock en fröjd att komma hit då man kan säga att Brunei ( iaf BSB) är som en liten harmonisk oas precis bredvid det kaotiska Malaysia. Här är kliniskt rent överallt och det är allt annat än vad man kan säga om ovan nämnda land. Det luktar inte urin och fiskrens överallt. Bilarna är hela och tillhör de nyare modellerna samt håller hastigheterna. Det bästa av allt är dock att de stannar för en när man ska korsa vägen. Jag menar att ALLA bilar gör detta. I större delen av Sydostasien får man annars riskera livet för att ta sig över. Det bästa på hela dagen var när vi hittade en megastor livsmedelsaffär som verkligen hade ALLT!! Vi köpte på oss diverse bakelser och snacks inför resan till KK.

BSB kändes verkligen som något helt annat än övriga städer i Asien. Där fanns ett lugn och någon slags fräschhet som jag gillade. Trots att det inte finns så mycket att se och att allt går att avverka på en enda dag så är jag glad över att jag tog mig dit. Säkerheten är dessutom mycket hög här då brott bestraffas hårt. Det är exempelvis dödsstraff för narkotikabrott, inklusive cannabis. Landet har dessutom gratis skolgång och sjukvård men utan att befolkningen behöver skatta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Haifa Väl i Haifa återvände Ben till arbetet medan jag passade på att utforska staden under dagen. Staden ligger längsmed ett berg och det är svårt att ta sig runt till fots. Jag blev väl inte jätteförtjust precis och planen på att få ta mig et...

Masada Att gå uppför massa trappor klockan 5.00 efter en natt utan sömn är inte riktigt min grej. Jag som verkligen INTE är någon morgonmänniska blev alltmer irriterad när Ben satte på hebreiska rapmusik och börjar sjunga med i bilen. Så irriterand...

  När vi nådde Masada hade solen redan gått ner och det var bäcksvart. Bara bilturen ut i intet var läskigt nog på de gropiga vägarna. Ben talade om rånrisken av beduiner som bor ute i öknen och vi ville därför hitta en plats som kändes nåt sånär s...

  Nästa morgon vaknade jag upp 7.00 med träningsvärk från helvetet. Jag kunde knappt stå på mina vader som blivit rejält torterade de senaste dygnen. Vi packade våra väskor, slängde i oss frukost  och promenerade ner mot ”busstationen”....

Nästa dag tog vi hotelltransfern ner till entren till Petra. Sju timmar blev det denna gång. Även nu blev det massa vandring. Om man "bara" vill se ”turiststråket” eller "Main street” behövs minst en heldag. Det är svårt attt förest...