Kvällen i Inle lake spenderade vi med två killar från trekkigturen. Vi drack goda Caiperinas för 14kr styck till sent inpå kvällen. Vi fick dock ta farväl av de andra i gruppen då de tog in på andra hotell. Det var sorgligt då vi kommit så nära varandra på så kort tid. Vi sov ut ordentligt och spenderade nästkommande dag genom att utforska staden. Eftersom vi anlänt via sjön fanns det ingen poäng med att ta ytterligare en båttur och det visade sig vara en bra idé då det senare på dagen började regna-första regnet sedan Borneo. Vi bokade en nattbuss inför kvällen och checkade ut.

Staden (som jag inte kommer ihåg namnet på) var inget speciellt i sig. Här var något turistigare än i Kalaw vilket inte är så konstigt med tanke på att Inle lake är en utav de populärare turistattraktionerna i landet. Ändå inte tillräckligt turistigt för att man kan passera obemärkt på gatan. Vi "vitingar" är väldigt spännande och överallt vinkar både barn och vuxna till oss med ett leende och hojtar " Mingalaba!" vilket betyder "hej". Kvinnor som män bär kjol ( en slags filt eller tjock sarong som de virar runt midjan). Flertalet kvinnor smetar på vit/beige färg på kinder och panna, något vi först inte förstod vad det innebar. Vi fick sedan veta att det är kalk och används delvis för att skydda hyn mot solen men främst för att det är en slags accessoar och anses attraktivt att varia blek.

Det jag gillar mest med Myanmar hittills är att folk här inte bara vill sälja massa saker och tjänster utan faktiskt verkar vara genuint intresserade av oss västlänningar. De kommer gärna fram för att prata eller fråga vart man kommer ifrån och hur det är i våra länder. Detta är något som jag inte tror kommer kunna upplevas om fem år och framåt. Det är också kul att se att barnen leker på ett annat sätt än barn hemma i Sverige. Vid saknad av massa materiella ting får man uppleva lek och barndom på samma sätt som när jag själv växte upp (En favorit här i Myanmar är en variant på volleyboll där man endast använder sig av andra kroppsdelar än armar. Här används en liten ihålig korgboll). Å andra sidan finns det också en mörkare sida av barndomen här-att den är alldeles för kort. Överallt ser man föräldrar arbetandes med barnen vid sin sida. Sexåringar serverat på restaurang eller säljer tobak på gatan. Det är tydligt att de tvingas till att bli vuxna tidigare här. Ström kan man inte ta för givet, den går och på hela tiden så ficklampan får ständigt vara med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Haifa Väl i Haifa återvände Ben till arbetet medan jag passade på att utforska staden under dagen. Staden ligger längsmed ett berg och det är svårt att ta sig runt till fots. Jag blev väl inte jätteförtjust precis och planen på att få ta mig et...

Masada Att gå uppför massa trappor klockan 5.00 efter en natt utan sömn är inte riktigt min grej. Jag som verkligen INTE är någon morgonmänniska blev alltmer irriterad när Ben satte på hebreiska rapmusik och börjar sjunga med i bilen. Så irriterand...

  När vi nådde Masada hade solen redan gått ner och det var bäcksvart. Bara bilturen ut i intet var läskigt nog på de gropiga vägarna. Ben talade om rånrisken av beduiner som bor ute i öknen och vi ville därför hitta en plats som kändes nåt sånär s...

  Nästa morgon vaknade jag upp 7.00 med träningsvärk från helvetet. Jag kunde knappt stå på mina vader som blivit rejält torterade de senaste dygnen. Vi packade våra väskor, slängde i oss frukost  och promenerade ner mot ”busstationen”....

Nästa dag tog vi hotelltransfern ner till entren till Petra. Sju timmar blev det denna gång. Även nu blev det massa vandring. Om man "bara" vill se ”turiststråket” eller "Main street” behövs minst en heldag. Det är svårt attt förest...