Igar lamnade vi Perhentian med speedbaten mot fastlandet. Bara batresan ar vart hela skiten. Var av baten sa jag adjo till Sandra och nicklas som skull espendera sin andra vecka pa en annan o. Sjalv beslot jag mig for att i sista stund ta mig till Cheranting som ligger soderut, hoppade in i en taxi till staden Jeteh och kopte bussbiljett for 70kr dar. Fick dock fordriva 2 o halvh i den totalt doda staden. Vandrade runt utan att htta bagot att ata men fann ett cafe me dryck. Tog en kaffe och laste ut mig bok innahn jag atervande til busstationen. Under bussresan kande jag mig som en apa pa zoo. Alla stirrade pa mig! Jag var den enda turisten ochdessutom en utan tva kvinnor pa bussen. Battre blev det inte heller nar jag drack mitt vatten, folk fastar ju! Darfor stannade vi bara en enda gang under resan for att kissa och dar fanns det ingen mat. Nar vi val var framme i i KUANTAN (?) kl 19.30 var jag vralhungrig da jag endast atit lite corn flakes kl 7 pa morgonen. Magen kurrade rejalt. Storsta problemet nu var dock att halvvaken forsaka fatta hur i Hel*ete jag hamnat i en stad som hette whaaat? Kuantan? Jag hade namligen somnat vid 17tiden och da sovit bort Cheranting helt och hallet-typiskt mig! Har alldeles for latt for att somna.

Hur som helst hoppade jag forbvannat av i den traffikerade, stora staden och voisste inte riktigt vart jag skulle ta vagen. Vandrade omkring lite och fick hora att det inte var en turiststad direkt och att det inte fanns nagra hostel eller guesthouses. Hittade iaf ett hotell for 120kr/natten. Aja, har ju levt svindyrt den senaste veckan sa vad gor en dag mer eller mindre? Stallet lag dock precis bredvid ett stort shoppingmall sa jag fixade mat och en surfplatta. Cheranting skiter jag i da jag egentligen inte vet nanting om stallet mer an att det skulle vara bra surf. Sa jag bokade en resa till Mersing i stallet. Far se vad som hander dar. En del utav charmen med att resa ar precis detta, att inte riktigt veta vart man ar pa vag eller vad nasta dag har att erbjuda. Veckan med Sandra och nicklas var underbar men det ar aven skont att vara pa egen hand igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Haifa Väl i Haifa återvände Ben till arbetet medan jag passade på att utforska staden under dagen. Staden ligger längsmed ett berg och det är svårt att ta sig runt till fots. Jag blev väl inte jätteförtjust precis och planen på att få ta mig et...

Masada Att gå uppför massa trappor klockan 5.00 efter en natt utan sömn är inte riktigt min grej. Jag som verkligen INTE är någon morgonmänniska blev alltmer irriterad när Ben satte på hebreiska rapmusik och börjar sjunga med i bilen. Så irriterand...

  När vi nådde Masada hade solen redan gått ner och det var bäcksvart. Bara bilturen ut i intet var läskigt nog på de gropiga vägarna. Ben talade om rånrisken av beduiner som bor ute i öknen och vi ville därför hitta en plats som kändes nåt sånär s...

  Nästa morgon vaknade jag upp 7.00 med träningsvärk från helvetet. Jag kunde knappt stå på mina vader som blivit rejält torterade de senaste dygnen. Vi packade våra väskor, slängde i oss frukost  och promenerade ner mot ”busstationen”....

Nästa dag tog vi hotelltransfern ner till entren till Petra. Sju timmar blev det denna gång. Även nu blev det massa vandring. Om man "bara" vill se ”turiststråket” eller "Main street” behövs minst en heldag. Det är svårt attt förest...