De två ”måstena” när man är i Sabah är att besöka Sepilok orangutang rehab. Center samt att ta en åktur på Kinabatangan river. Eftersom att det förstnämnda redan var avverkat så kvarstod flodturen till vår andra heldag i Sandakan. Just i själva stan fanns inget att göra. Det svenska paret vi mött bestämde sig för att göra oss sällskap och vi fick då mängdrabatt på utflykten. Vi gjorde vårt bästa för att pressa priset ytterligare men eftersom att personalen på hostelet hävdade att de nu behövde få tag på en storbil fick vi ändå betala ganska mycket.

På morgonen blev vi tillsagda att bilen var på plats kl 06 och vi strövade ner för trapporna och fick dessvärre se att en från personalen satt vid ratten i en liten personbil. Hon menade på att vi alla skulle klämma in oss, dvs fyra personer i baksätet men vi argumenterade för att detta inte var ok att åka så i 2,5h (5h t/r). Detta främst av säkerhetsskäl men också för att vi faktiskt betalt för att få en storbil. Då fick vi alternativet att själva ta bilen och köra iväg, detta i vänstertrafik och utan att veta vart vi skulle!! Receptionisten som kunde liiiite bättre engelska kallades ner och sa att hon ”glömt” att tala om att det blev en liten bil istället. Efter många om och men kom de på att de även hade en van men 10-12 platser som skulle till floden samtidigt. I denna var det bara två säten som var upptagna. Det slutade då med att det svenska paret fick åka i vanen medan vi andra tre åkte i personbilen. Varför vi alla inte kunde åka i vanen kvarstod som ett frågetecken.

Vid en vägkant stannade föraren och plockade upp sin pappa som satte sig i förarsätet. Detta pga att kvinnan tydligen inte vågade köra själv, påstod hon. Det märkliga var att hon under färdens gång inte tagit upp sig mobil så det var alltså förbestämt att vi skulle plocka upp honom och sitta 7 (!!) pers i den lilla bilen. Till råga på allt körde mannen i 130km/h och då ska tilläggas att det var enfiligt och att vägarna inte var de bästa. Han lugnade dock ner sig något när Nicklas hävdade att vi ville överleva färden. Väl på plats var vi så pass tidiga att vi fick vänta i 50 minuter på de andra och ytterligare någon timme tills Ösregnet lugnat sig. Himlen hade nämligen öppnat sig strax efter att vi anlänt. Medan vi väntade gick vi en liten sväng och fick syn på några bufflar. Vi fick dricka gratis kaffe och tilldelades alla ponchos till färden.

Tidigt nästa morgon begav vi oss ner mot Sandakan. Resan skulle ta sju timmar men tog 8,5h. Måste säga att bussfärderna hittills varit mycket bekväma , fräscha samt håller tiderna. Toaletterna på bussarna är dock allt annat än fräscha och när toadörren flyger upp mitt under den skumpiga färden fylls hela bussen med en ljuvlig doft av avföring och urin. Aja, väl på plats tog vi taxi in till Sandakans centrum där vi bokat boende på sea view hostel. Hade bokat 16 mannadorm men för 4kr vardera natten fick vi privatrum med ac. Vi hade alla sett fram emot pannkaksfrukosten de erbjuder på stället men dessvärre var den inget vidare. Gratisfrukostar i sydostasien verkar inte vara något att hänga i granen precis. Det var i alla fall skönt att få i sig något annat än bara rostmackor med sylt till frukost. Ris och nudlar har också funnits på plats på vissa ställen.

Sandakan är ganska litet. Precis som KK har staden inte så mycket att erbjuda mer än massa affärer och restauranger. Jag är dock positivt överraskad över hur lite turister här är och ute på gatorna är få saker turistanpassade. Vissa menyer erbjuds på engelska men annars är all mat från det asiatiska köket och det tycks vara svårt att hitta en sarong eller några souvenirer i butikerna. Vi har strövat runt en del i affärerna här och de enorma shoppingvaruhusen av flera våningar av intressanta saker att beskåda.

Sepilok

Instället för att ta någon arrangerad turisttur traskde vi ner till busstationen för att ta oss till Sepilok rehabilitation center På egen hand. Resan tog 45 minuter och väl på plats fick vi skåda flertalet orangutanger i sin naturliga miljö. Vi ankom lagom till matningen kl 10 men det började tyvärr spåregna så fort vi kommit dit. Vi hann i alla fall ta flertalet bilder på både orangutanger och andra apor. Vi blev dock förvånade över att de rör sig helt fritt i naturen utan några som helst inhägnader då vi vid ett tillfälle fick en trevlig (närgången) visit av en busig rackare när vi stod vid utgången. Precis bredvid centret fanns även ett annat center, för sunbears. Dessa varelser var hur söta som helst men desto svårare att få en bra bild på då de hela tiden hade nosen rotandes i marken. Väl hemma igen blev det inte så mycket gjort då det spöade ner nästan hela dagen. Vi lämnade in lite smutstvätt och jag inhandlade lite saker, bl.a nya gympaskor pga plågsamt skoskav. Idag blev det indisk buffé med dricka för 16kr Till middag.

Fram mot kvällen träffade vi på ett svenskt par på hostelet som vi snackade med och kvällen avslutades med att vi i regnet rusade ner på Mc Donalds för att avnjuta varsin mjukglass.

Eftersom att jag inte lyckas ladda upp några bilder här så titta gärna in på mina bilder på Facebook

Nästa dag kände vi oss klara med KK och drog i stället till Kudat i norr. Resan tog fyra timmar och kostade 25 myr (50kr). Väl i Kudat tog vi en taxi som sedan tog oss en halvtimme norrut upp mot the tip of Borneo vilket är Borneos nordligaste plats. Där hade vi bokat boende i ett ekoreservat mitt ute i regnskogen. Där stannade vi i två nätter och boendet och naturen runt omkring oss var alldeles fantastisk. Servicen och maten var dock inget vidare men ett besök på själva stället rekommenderas. Vi hade hyrt ett familjehus där Sandra och Nicke fick dela rum, jag ett eget samt gemensam toalett och liten veranda. Dock hade jag oturen att ha ett getingbo precis utanför rummet men det störde mig inte om nätterna då vi väl var i huset. En och annat kackerlacka och någon gecködla som satt på taket och väsnades var där men annars lugnt.

Vi hann med en åktur på en mangroveflod samt massa bad. Sandra och Nicke fick dessutom utforska lite på cyklar medan jag själv fick ströva omkring till fots pga att min cykel pajade. Vandring i 35 graders gassande sol tog dock på krafterna och några dopp blev det emellanåt.

Vår första kväll i Kota Kinabalu spenderade vi genom att promenera lite i staden. Inte så mycket att se egentligen, mest kinarestauranger och affärer. Dock inte alls så turistigt som jag väntat mig.
Det var dock lite roligt att vi fick vara med och fira in det kinesiska nyåret då de satt upp en stor scen och hade massor av stånd med mat och allt möjlig precis utanför vårt hostel. Hela stan kläddes med dekorationer av alla dess slag och självklart var allting i rött. Dansande jättedrakar intog gatan och klockan 22 beskådade vi ett pampigt fyrverkerispel tillsammans med tusentals kineser.

Efter vår första natt i KK gick vi upp tidigt för att inhandla lite färsk frukt och sedan ta speedboat ut till Rahman öarna. Vi besökte två av de fem som finns, Manukan samt Mamutik. Det sägs att dessa ska vara riktiga paradisöar med superbra snorkling. Ack så besvikna vi blev. Inte tillhör de de finaste stränder vi sett och snorklingen sög. Dock har vi alla tre en hel del att jämföra med sedan innan så det spelar så klart in. Nicke lyckades skåda en clownfisk och jag en och annan sjögurka men mer än så var det inte. Dock fick vi en riktigt trevlig dag med mycket sol och bad. En liten trekkingtur blev det också på en utan öarna.

dessvärre kan jag inte uppdatera med bilder då täckningen här är väldigt svag ( både i KK samt Sandakan och i Kudat obefintlig)

Igår morse begav jag mig ut tidigt för att fixa lite saker pga att mitt bagage saknades. Det blev en del tunnelbaneturer i staden men inga spektakulära sevärdheter med tanke på att jag redan avverkat det mesta sist jag var här. På eftermiddagen var det dags att bege sig mot flygplatsen för att flyga till Kota Kinabalu på Borneo. Väl på plats mötte Sandra och Nicke upp mig och vi begav oss till Malaysia Airlines kontor för att hämta min väska som skulle vänta på mig där. Till min förvåning (not) hade den inte anlänt än och i stället fick jag återvända till flygplatsen vid midnatt då väskan äntligen var där.

Så är vi ÄNTLIGEN framme i KL!! Tror resan totalt tog 26 timmar och inte en blund har jag fått. Av någon anledning kunde jag bara inte förmå mig att somna trots att det inte annars brukar vara någon större ansträngning. Flygen höll dock sina tider och det mesta gick smidigt fram tills vi landade i KL. Framme vid baggagehämtningen stod jag nervöst och kallsvettades. Jag är lika orolig varje gång över att mitt baggage inte ska dyka upp. Och mycket riktigt, där försvann väskorna en efter en från bandet och till slut var det  bara jag och Kerstin som stod kvar. Efter en del väntande vid reklamationsmontern (precis vad man behöver när man är trött, hungrig och sliten) fick jag besked om att min ryggsäck befinner sig i London, vilken skit! Aja,man har ju härdats genom åren och erfarenheterna man fått så inga tåras spilldes här inte. Väskan kommer ( förhoppningsvis) levereras till Kota Kinabalu dit vi flyger imorrn. Det blev en Whopper på BK och sedan tog vi först tåg till centrum och bytte sedan till ytterliggare ett tåg. Det skulle ta två minuter att promenera därifrån till hostelet enligt beskrivningen jag fått men redan när vi klev ur tåget kände vi oss aningen otrygga. klockan var dessutom strax över 22 och det var bäckmörkt. Efter att ha fått direktion om att svänga in på en bakgata kände jag att det tog emot. Här kände vi oss inte alls säkra. I stället klev jag vi på närmsta guest house och bad dem googla upp var stället egentligen låg. Till vår belåtenhet gjorde ägaren inte bara detta utan han bytte om, satta upp en " kommer snart tillbaka"- skylt på skrivbordet och följde oss sedan hela vägen fram till pOrten där vi skulle bo. Väl där kunde vi pusta ut!! svettig och äcklig var jag och inget ombyte! Nu är det sängläge som gäller och det första jag gör efter frukosten imorrrnbitti är att fixa lite kläder samt schampoo och andra förnödenheter. Kerstin håller humöret uppe men även hon känner sig sliten. imorrn eftermiddag bär det av mot Borneo och jag kan knappt vänta!! längtar dock mest efter mitt bagage och att ta en dusch och sätta på mig rena kläder.

Mot varmare breddgrader!

Så var det äntligen dags, att lämna denna tristess av kyla, mörker, slask och snö bakom sig, i alla fall för ett tag...rättare  sagt i sex veckor. Denna gång blir det ett besök på Borneo, Laos och Burma. Efter en stressig början på dagen sitter jag nu äntligen på flutplattande i London som är mitt första stopp. efter 12 timmars flygning blir det en kort visit på Hong Kongs flygplats och sedan fortsätter jag till Malaysias huvudstad Kuala Lumpur. Där stannar jag över natten för att sedan möta upp Sandra och Nicke och flyga vidare till Sabah,östra delen av Borneo. Uppdaterar senare under resan!