Igår morse begav jag mig ut tidigt för att fixa lite saker pga att mitt bagage saknades. Det blev en del tunnelbaneturer i staden men inga spektakulära sevärdheter med tanke på att jag redan avverkat det mesta sist jag var här. På eftermiddagen var det dags att bege sig mot flygplatsen för att flyga till Kota Kinabalu på Borneo. Väl på plats mötte Sandra och Nicke upp mig och vi begav oss till Malaysia Airlines kontor för att hämta min väska som skulle vänta på mig där. Till min förvåning (not) hade den inte anlänt än och i stället fick jag återvända till flygplatsen vid midnatt då väskan äntligen var där.

Så är vi ÄNTLIGEN framme i KL!! Tror resan totalt tog 26 timmar och inte en blund har jag fått. Av någon anledning kunde jag bara inte förmå mig att somna trots att det inte annars brukar vara någon större ansträngning. Flygen höll dock sina tider och det mesta gick smidigt fram tills vi landade i KL. Framme vid baggagehämtningen stod jag nervöst och kallsvettades. Jag är lika orolig varje gång över att mitt baggage inte ska dyka upp. Och mycket riktigt, där försvann väskorna en efter en från bandet och till slut var det  bara jag och Kerstin som stod kvar. Efter en del väntande vid reklamationsmontern (precis vad man behöver när man är trött, hungrig och sliten) fick jag besked om att min ryggsäck befinner sig i London, vilken skit! Aja,man har ju härdats genom åren och erfarenheterna man fått så inga tåras spilldes här inte. Väskan kommer ( förhoppningsvis) levereras till Kota Kinabalu dit vi flyger imorrn. Det blev en Whopper på BK och sedan tog vi först tåg till centrum och bytte sedan till ytterliggare ett tåg. Det skulle ta två minuter att promenera därifrån till hostelet enligt beskrivningen jag fått men redan när vi klev ur tåget kände vi oss aningen otrygga. klockan var dessutom strax över 22 och det var bäckmörkt. Efter att ha fått direktion om att svänga in på en bakgata kände jag att det tog emot. Här kände vi oss inte alls säkra. I stället klev jag vi på närmsta guest house och bad dem googla upp var stället egentligen låg. Till vår belåtenhet gjorde ägaren inte bara detta utan han bytte om, satta upp en " kommer snart tillbaka"- skylt på skrivbordet och följde oss sedan hela vägen fram till pOrten där vi skulle bo. Väl där kunde vi pusta ut!! svettig och äcklig var jag och inget ombyte! Nu är det sängläge som gäller och det första jag gör efter frukosten imorrrnbitti är att fixa lite kläder samt schampoo och andra förnödenheter. Kerstin håller humöret uppe men även hon känner sig sliten. imorrn eftermiddag bär det av mot Borneo och jag kan knappt vänta!! längtar dock mest efter mitt bagage och att ta en dusch och sätta på mig rena kläder.

Mot varmare breddgrader!

Så var det äntligen dags, att lämna denna tristess av kyla, mörker, slask och snö bakom sig, i alla fall för ett tag...rättare  sagt i sex veckor. Denna gång blir det ett besök på Borneo, Laos och Burma. Efter en stressig början på dagen sitter jag nu äntligen på flutplattande i London som är mitt första stopp. efter 12 timmars flygning blir det en kort visit på Hong Kongs flygplats och sedan fortsätter jag till Malaysias huvudstad Kuala Lumpur. Där stannar jag över natten för att sedan möta upp Sandra och Nicke och flyga vidare till Sabah,östra delen av Borneo. Uppdaterar senare under resan!

Imorgon aker jag till Miami for att tillbringa mina sista semesterdagar dar. Den sista tiden i Guatemala har varit handelserik. Vi har bl.a besokt sjon Tatiklan och byarna Pana och San Pedro. Vi var aven en runda pa stranden dit vi var inbjudna att bo i ett strandhus over helgen hos en kompis till Julia. Det visade sig vara det lyxigaste huset jag befunnit mig i. Vi var cirka 15 ungdomar som fick allt serverat och vi behovde inte betala en krona for nagot. Stranden var vacker med svart sand p.g.a vulkanerna men strommarna starka sa vi holl oss till infinitypoolen i stallet. Nagra vandor till Antigua har det ocksa varit mellan varven och en massa party och shopping. Vet inte hur jag ska fa ner allt i vaskan nar jag nu ska packa. Idag ar det min sista dag har i Guatemala och hos Jose. Vi har bara slappat pa terassen och atit pizza fran Dominos. Igar var det namligen fest. Kommer sakna familjen  och allt trevligt folk. Men det ska ocksa bli skont att fa sig ordentlig somn och slippa vakna upp cirka tio ganger varje natt. Vart rum ar en liten egen byggnad och har ingen isolering. Darmed hort vi all trafik och ojlud utifran. Dessutom har familjen tva hundar som ar valdigt ilskna och skaller sa fort nagon passerar huset (inga kelhundar med andra ord). Sedan blir ju inte saken battre av att de dessutom har en operasjungande papegoja precis utanfor vart fonster. Han ar dock mer rolig an jobbig.

Na, nu ska jag packa vidare och sedan ses vi i Miami! Ciao!

Nu befinner vi oss i Guatemala sedan fem dagar tillbaka. Nar jag skulle lamna Colombia blev det saklart problem pa nytt men efter manga om och men sa lyckades jag lamna landet. Val i Guatemala city motte Julia och Jose upp mig med bil och sedan korde vi hem till Jose som bor i ett stort hus med sin familj. Dar stannade vi i tre dagar och fick traffa diverse trevliga manniskor fran Joses vankrets. Vi passade aven pa att festa lite i grannstaden Antigua som bara ligger 40 minuter bort. Dagen efter bestamde vi oss for att lamna Jose over helgen och bo hos Julias kompis Zaul i Antigua. Eftersom att det inte finns sa mycket for mig och Julia att gora i huvudstaden pga hog kriminalitet sa var detta ett battre alternativ. Antigua ar en mysig kolonistad med gamla byggnader. Helgen bjod pa diverse skoj sasom fest och mkt mat. Har har de ju mexikansk mat sa  jag sitter ju inte rastlos precis. Vi hannaven med lite marknadsvandring dar vi bl.a inhandlade Juan, Kerstins nya fastman (vadda arrangerat tvangsgifte?)

Nu ar det mandag och vi akte tillbaka till Guatemala city tillsammans med Zaul i morse. Han slappte av oss vid ett kopcentrum dar vi bada shoppade loss. Sedan hamtade Jose oss och nu ar vi ater i hans hus. Vi har dock lite planer infor veckan da vi ska till nan sjo pa onsdag och i helgen aker vi mot stranden for lite sol och bad dar vi ska bo i ett strandhus med nagra vanner. Vadret ar varm, ca 30 grader och sol. Kvallarna ar dock kyliga. 

Varma halsningar

Dagarna i Cali bara seglar forbi. Vi har nu varit har i elva dagar och i overmorgon beger vi oss mot Guatemala. Cali ar en stad som handlar om en enda sak-Salsa! Det ar just darfor det ar varldens salsamecka. Dansar man inte sa finns det inte sa mycket mer att gora for staden i sig har ine sa mycket att se. Vi trodde forst att vi skulle bli uttrakade har pga det men nu inser vi att tiden har snart ar slut och jag vill inte aka! Folket pa hostelet har blivit som en liten familj och vi har sjukt trvligt tillsammans. Detta ar absolut ett utav de basta hostelen jag bott pa. Vi har anda strovat runt lite i stadens centrum men det kanns inte helt sakert att bege sig ut pa egen hand nar det ar morkt. Vi bor i omradet San Antonia som ar det sakraste omradet i staden. Man blir dock lite nervos da det runt varje horn star vakter med batonger. I centrum kryllar det av folk och det finns stand med mat och krimskrams precis overallt. Man ar dock ett vandrande kottstycke och irritationen ar konstant narvarande.

Igar gjorde vi en liten utflykt till ett naturreservat som heter San Cipriano. For att komma dit maste man aka sk Brujitas (sma haxor) som bestar av en traplanka dar de satt upp losa (!) bankar. Dar sitter man 6-7 stycken och den drivs av en motorcykelmotor. Plankan gar pa rals. Resan var minst sagt nervpirrande men definitivt en upplevelse. Val framme i reservatet besokte vi vattenfall och badade lite. Dar fanns aven en liten by som var valdigt mysig. Riktigt fuktigt var det dock och vi var dynfblota efter var utflykt som tog hela dagen da resan fram och tillbaka tog sammanlagt 5-6 timmar.

I fredags fyllde en hostelgast ar sa da begav vi oss (ca 20 pers) gemensamt till ett utestalle dar de hade blandad musik. Dar spenderade jag hela natten fram till kl sju pa morgonen. Riktigt lyckat var det! Nu ska jag ocj Julia bege oss mot stan for att shoppa lite eftersom att det ar var nast sista dag har. 

Pa onsdag morgon beger vi oss mot flygplatsen. Julia aker med ett flyg cirka tva timmar tidigare an mig men vi beger oss anda dit tillsammans da vi atminstone ar tillsammans om det blir klydd vid incheckningen. Vi kommer ju dessutom att behova betala botern med bankkort och om nagons kort inte skulle fungera for tillfallet sa har vi iaf varandras. Nar Julia val checkat in far jag sitta och vanta pa mitt flyg och sedan kommer vi att ses igen i Guatemala city.

Halsningar fram ett soligt Cali

Nu verkar allting ha lost sig. Vi fick ringa svenska ambassaden i Bogota igar for att fa radgivning dar. De sa att vi borde kunna fa en stampel hos migrationscentret och att det verkade konstigt att de nekat oss. Vi fick daremot adressen till ytterliggare ett stalle dar vi skulle forsoka pa nytt. Vi hoppade genast in i en taxi som tog oss dit, dock visade det sig att stallet bytat adress och nu befann sig nagot kvarter bort-samma stalle som vi varit pa!! Aja,vi promenerade dit och forbredde oss mentalt for att ater igen snacka med den empatilosa karringen som jobbade dar. Dock visade det sig vara stangt nar vi val kom dit. Vi atervande dit imorse da vi mot var fortvivlan mottes av samma karring. Hon var tack och lov lite schysstare denna gang och sa att vi kan betala summan (350.000 cop) pa flygplatsen innan vi lamnar landet och vi maste betala med kort. 

Det har dock framkommit att det ar fler an oss som varit med om en liknande situation. Folk pa hostelet har sjalva och/eller kanner andra turister som kommit in i landet utan inrese och/eller utresestampel. Dessutom tog Julia en bild pa mig nar jag gick over bron vid gransen och vi har verkligen granskat det noga utan att se nagon skylt i bilden. Dessutom star det pa Internet att detta ar ett vanligt fenomen. Troligtvis ar detta en listig inkomstkalla for Colombianarna, att mjolka turister pa pengar och fa dem att kanna sig korkade.

Nu kan vi i alla fall slappna av lite. Visst suger det att att behova betala pengar till staten och det ar otaliga hundralappar vi lagt pa taxiresor for att ta oss till och fran migrationscentren, inte for att tala om tid och energi. Livet pa hostelet ar awesome. Vi har lart kanna manga trevliga resenarer och stekt mycket vid poolen. Vi har provat diverse comombianska matratter (mycket friterat och ost) och shoppat lite. I forrgar begav jag mig aven upp pa ett berg (cerro de las tres cruces). Tillsammans med tre andra fran hostelet klattrade vi upp pa det 1500 meter hoga berget. Vi var dock tvungna att bege oss ganska tidigt pa morgonen da poliserna langs vagen slutar arbeta klockan 13 och darefter ar ranrisken valdigt stor. 

Pa hostelet erbjuds gratis salsalektioner i grupp mandag-fredag och yoga mandag, onsdag, fredag och det ar jattekul. Dessutom tar Julia nu extra privatlektioner. Tur att man far rora pa sig lite sa att man inte fettar till sig alltfor mycket. Utelivet har vi ovksa testat pa. Julia som ar salsaproffs imponerar pa klubbarna medan jag typ forsoker undvika att snubbla over mina egna ben.

Idag var folk fran nyheterna har och gjorde ett reportage om turism i Cali. Julia och jag blev intervjuade och de tog bilder. Sedan filmade de aven lite under var salsalektion. Ska bli kul att se om vi kommer med i tv.

Hej Annasblogg!

Idag ar det Julia som gastbloggar da Annas kreativa skrivformaga blockeras pga frustrationen over den senaste resans missoden. Oturen borjade faktiskt redan 2 dagar fore. Vart bagage blev genomblott pa resan fran djungeln tillbaka till Tena och i den fuktiga djungelluften ar det inget som torkar. Vi packade in de fa hyffsat torra klader vi fortfarande hade att tillga i plastpasar innan vi packade de blota vaskorna. Inte heller i Quitos kyliga bergstoppsklimat torkade kladerna sa allt i bagaget blev sunkigt och fortfarande fuktigt. Hur som helst holl vi modet uppe och taggade mot lite varme i Colombia! Duktiga och valforberedda som vanligt akte vi till bussterminalen kvallen innan avresa for att kopa biljetter och ha allting klart infor resan till Colombia. Allt verkade ok och var buss skulle ga vid 7 pa morgonen pa torsdagen.

Vi var dar ca 20 minuter innan avgang men trots talmodigt vantande kom ingen buss. Kl 7:45 kom en buss som vi gick pa, men markte att det var med ett annat bolag. Vi gick av och Anna sprang in pa terminalen for att fraga vart bolag var var buss hade tagit vagen egentligen. Det visste INGEN! Spannande hur stora saker som bussar kan forsvinna sparlost (men inte sa ovantat egentligen..). Vi bestamde oss for att inte vanta pa den mystiskt forsvunna bussen utan betalade snallt for nya biljetter pa den andra bussen (sjalvklart utan att fa tillbaka pengar fran det bolaget vi hade kopt av fran borjan).

Val pa bussen tuffade vi iallafall norrut mot Tulcan som ar gransstaden i Ecuador. Resan gick langsamt men bra och vi kom fram pa eftermiddagen nagon timme senare an vi raknat med. Vid gransen var det ganska otydligt hur rutinerna skulle ga till men vi gick iaf in pa kontoret med skylten "migracion", fyllde i massa papper, visade pass som stamplades osv i vanlig ordning. Jag fragade sedan damen i fonstret om det var allt, och hon sa "jaa, nu ar det bara att korsa bron sa ar ni i Colombia". Sagt och gjort sa gick vi over en lang bro och pa andra sidan vaxlade vi vara dollar till Colombianska Pesos. Det fanns flera bussar och taxis precis pa andra sidan som korde mot Ipiales som ar staden narmast Colombias grans, sa vi hoppade in i en av bilarna och akte till terminalen dar vi kunde kopa vidare resa mot Cali. Kl 7 pa kvallen borjade farden mot Cali och ocksa problemen som blev allvarligare an lite blota klader och forsenade bussar. Vid en forsta poliskontroll 1,5 timme in pa resan kollade polisen lange och val pa vara pass och sag lite forbryllad ut, men sa inget. Pa den andra poliskontrollen nagon timme senare reagerade poliserna och sa att vi inte hade fatt stamplar for att komma in i colombia, bara ut ur Ecuador. De tyckte att vi skulle aka tillbaka till gransen och fixa det, men efter 18 timmars jobbig resa (dar vi maste vara pa var vakt heela tiden eftersom folk uppenbarligen ar klafingriga och vill sno at sig vara vardesaker och pocketbocker) var vi inte sa sugna pa att atervanda till en sunkig gransstad mitt i natten dar vi inte har nagonstans att ta vagen. Vi lyckades overtyga polisen om att de hade sagt att det var ok i gransen och att det blivit ett missforstand, och de verkade halla med om att det kunde vara farligt for tva vilsna trotta utlanningar att hanga vid en av sydamerikas mest (daliga) beryktade gransstad mitt i natten. De radde oss att fixa detta sa fort vi kom till Cali.

Framme i Cali checkade vi in pa vart hostel och begav oss sedan direkt till ett migrationskontor for att forsoka reda ut allt. De var jatteotrevliga, tittade inte ens pa vara pass och papper och verkade inte lyssna pa vara forklaringar. Alternativen stod: ak tillbaka till gransen (12 timmar enkel resa) och fixa stampeln eller betala boter. Vi blev valdigt ledsna och frustrerade men gjorde ett nytt forsok och akte till flygplatsen for att se om migrationskontoret dar kanske hade mer forstaelse for att vi som turister inte fattar deras konstiga inreseprocedurer. Vi var saklart artiga och odmjuka och erkande att vi missat nagot men att det verkligen inte varit meningen, men det var samma behandling dar. Personalen lyssnade inte, de fortsatte bara saga att ni ar har illegalt, vi kan inte gora nagot. Anna beholl lugnet och var tyst och stencool i sin ilska medan jag fick ett litet flipputbrott och talade om att de ar en skam for sin uniform ungefar som inte ens forsoker hjalpa turister som kommer for att besoka deras land och fa en bra upplevelse.

Skitarga och besvikna akte vi tillbaka till hostelet och tjurade, tystnaden var total med undantag for diverse svordomar och konsord riktade mot Colombianska myndigheterna pa bussresan (pa svenska givetvis sa ingen annan forstod ju otrevligheterna vi yttrade).

Vi kommer iaf sammanfattningsvis fa fortsatta vara har illegalt den har tiden (eftersom de uppenbarligen inte VILL legalisera oss fast vi vill det). Detta betyder att vi inte kan lamna Cali, inga utflykter alltsa :( och att det kommer bli krangel och boter vid var utresa den 22:a. Det far vi ta da!

Nu har vi laddat om, handlat mat for att laga pasta, varit pa Yoga for att lugna nerverna och ska pa en salsalektion som hostelet erbjuder. Hoppas pa att kvallen blir battre an dagen och att var otur ar over nu!!

Puss och kram fran de illegala invandrarna