Så var jag åter tillbaka i kära Brisbane. Eftersom att det är typ den tråkigaste staden i mannaminne stannade jag bara över natten. Dagen därpå fick jag skjuts av min värd upp till Maroochydore strax söderom Noosa. Här bodde jag hos Andy och hans son i min ålder. Det blev en kväll med mycket skratt, god mat och vin i deras lyxhus.

Mitt nästa stopp var Fraser Island- världens största Sandö. Detta är en extremt turistig utfärd men ett "måste" på östkusten. Dessvärre tar alla bolag alltifrån 300 dollar och uppåt och jag googlade runt för att hitta ett paket som verkade okej. Jag postade på Facebook och önskade rekommendationer från andra resenärer och bara några minuter senare fick jag ett mejl från en tjej.

Anne ägde en fyrhjulsdriven bil och hade redan raggat upp två andra för att på egen hand ta sig över till Fraser. Hon undrade om jag ville bli den fjärde. Så dagen därpå hämtade de andra upp mig (en svenska, en holländsk snubbe och ägaren till bilen som också var holländsk). Ingen av oss hade träffats förut. Resan med allt inkluderat (körtillstånd, färja, mat, bensin, boende osv) blev 100 dollar per skalle, så Facebook är bra att ha ibland! Tjejen hade dessutom besökt sandön 3 gånger tidigare så hon hade koll på ön och vad som fanns att se.

Dessvärre var oturen med oss och bilen pajade precis innan vi skulle köra på färjan. Så det var bara att vända om och lämna bilen på verkstad. Vi tog in i ett fyramannarum i Rainbow beach, bytte om och gick ner på stranden för att dränka sorgerna med en bag in Box vin. Vädret var dock strålande så livet hade kunnat vara värre. På kvällen var det karaoke på hostelet och natten blev mycket lyckad.

Morgonen därpå var bilen åter hel och vi kunde äntligen bege oss mot Fraser Island!

Väl tillbaka i storstan vräkte det ner. Det var det första regnet sedan jag kom till nordön för cirka tre veckor sedan. Så även om det öste ner alla tre dagarna så kändes det okej. Hann i alla fall utforska staden lite mellan skurarna (och prega i mig ännu mer skit). Sista kvällen bjöd jag med Sasha på rugby. Sporten är enormt populär här så varför inte avsluta med en kulturell aktivitet? Det var ett lag från Auckland som mötte ett sydafrikanskt lag och självklart vann vi. Trots att det var folktomt och att jag fortfarande inte fattar reglerna var det jättekul!

Nu sitter jag på flygplatsen och ska snart lämna landet för ett återbesök i Australien med början i Brisbane

Efter bara några timmar i Auckland träffade jag tysken (Sasha) för en öl. Vi kom genast bra överens och planerade vår resa i northlands (området norrom Auckland). Dagen därpå hämtade han upp mig och vi drog till favvoaffären Pak n save för lite inköp inför de kommande dagarna. Sedan begav vi oss uppåt längs västkusten!

Sasha förbereder frukost 

Vi promenerade lite i Paparua samt i Waipua forest reserve där vi såg massa kouriteäd bl.a världens fjärde största träd "Tane Mahuta.". Vi Övernattade i Ruawai och Rarawa.

världens fjärde största träd. Krävs nio personer för att omringa det. Bilden visar dick inte trädets egentliga stirlek

En dag Hyde vi en bräda och sandbordade ner från skyhöga sanddyner (i alla fall Sasha då jag höll mig till de lägre). Verkligen en adrenalinkick!

Den tredje dagen nådde vi toppen på Nya Zeeland (Cape Reinga) där vi besökte den berömda fyren. Vi campade i närheten och återvände med vin och såg solnedgången vid fyren.

Kommande dag besökte vi ett Kiwicenter (en utrotningshotad fågelart som man sällan ser i det vilda längre). Eftersom att varken jag eller Sasha sett en kiwi förr var vi tvungna. De är så söta!

Vi besökte även ett vattenfall i whangarei och besökte en lysmaskgrotta i Waipu. Det var skitcoolt att se hur taket var täckt med blått ljus från maskarna! Tyvärr var det så mörkt att det inte gick att ta några foton.

 fyra övernattningar befann vi oss åter i Auckland där vi besökte Mt Eden där vi fick utsikt över staden. Sedan släppte Sasha av mig på ett hostel och vi sa adjö.

Tauranga visade sig vara en mysig liten stad med en promenad längs hamnen med många caféer och restauranger. En av dagarna tog jag bussen till Mt Manganui där jag vandrade lite längst kusten. Resten av tiden spenderade jag med en kanadensare och en tysk och bara latade mig.

Utsikt från Mt Manganui

Efter Tauranga åkte jag vidare till Coromandel där det var helt dött. Det var en liten liten håla med väldigt vacker natur och landskap. Här vandrade jag lite i min ensamhet och kopplade av på en resort med både pool och bubbelpool. Där fanns en hel del kaféer och bagerier så sysslolös var jag inte. Här fick jag kontakt med en snubbe som var intresserad av att dra till northlands med mig så vi beslöt att ses i auckland för att börja vår sex dagars resa där.

Coromandel

Napier var inget att hänga i granen. Staden är mest känd för sin art Deco arkitektur och inredning men utöver detta fanns det inte så mycket att se eller göra. Självklart blev det iaf en vandring och sedan övernattade vi på en parkering precis vid havet.

Efter ytterliggare lite vandring dagen därpå begav vi oss mot Rotorua, känt för sina gejsrar, varma och svavelkällor. Här fick vi bo hos Sean och hans hund. Tanken var att vi skulle stanna över helgen men tyvärr beslöt jag och Christina oss för att gå skilda vägar redan efter första natten. Så jag tog mitt pick och pack och liftade till ett hostel inne i stan. Tyvärr blev det inget besök på varken någon vattenkälla eller gejsrar då jag beslöt mig för att lämna staden plötsligt. Tog bussen till Tauranga i norr.

 Dagen därpå blev jag upphämtad av Christina (tyskan från Wellington). Efter bara någon timmes bilfärd mot Taupo märkte vi att bilen krånglade. Detta krångel eskalerade och ledde till väldigt mycket kludd och frustration flera dagar framöver. Vi blev fast i e Whakatepapa i två nätter och tvingades spendera otaliga timmar på att få tag på menaniker och bärgning. Dessvärre var dagen därpå röd och ingen var i tjänst.

Trots krångel fick vi en del vackra vyer under bilfärden.

Vi lyckades dock ta oss ut och vandra Tongariro crossing som är en av höjdpunkterna i landet. Denna vandring är utsedd till landets bästa endagsvandring men kan även göras under fem dagar om man så önskar. Då det blir nollgradigt här var vi inte så sugna på att övernatta då det var kallt nog att sova i bilen som vi tvingats göra i två nätter. Anledningen är att Whackatepapa ligger på 1100 meters höjd.

Tongariro crossing
Vandringen tog oss drygt sex timmar och eftersom att vi inte hade någon bil liftade vi både fram och tillbaka. Varför betala 60 dollar vardera för shuttle liksom?

Vandringen bjöd på mssvis av vackra vyer bl.a Av Mt Doome, som är känd från "Sagan om ringen". Emerald lakes var lika gröna som på bilder man sett och det var verkligen fantastiskt att få se dem.

På eftermiddagen när vi kom tillbaka var det bara att fortsätta att försöka få tag på mekaniker.

Efter mycket om och men lyckades en mekaniker fixa så att vi kunde starta och ta oss till Taupo, bara en timmeS bilresa därifrån. Dessvärre orkade inte bilen längre än så men lyckligtvis fick vi tag på en mekaniker som kunde titta på bilen nästkommande morgon. Vi tog in på ett närliggande hostel trots att vi planerat att campa. Vi spenderade kvällen i gott sällskap med några lokalbor och tog en lång promenad längs lake Taupo.

Solnedgång vid Lake Taupo (landets största sjö)

Nästkommande dag promenerade vi i fyra timmar, såg några vattenfall och besökte en bifarm där de producerade honung som det var smakprovning på. Vi testade även lite olika marmelader och honungsvin. Vi blev upphämtade av Cameron som vi träffat dagen innan och vi körde därefter till Thermsl terasssS där vi spenderade kvällen i 40 graders naturliga pooler.

Lite bilder från promenaden

Thermsl theracess Taupo

Efteråt köpte vi hämtmat på en indisk restaurang och åkte hem till Cameron för att äta oss grismätta och se på en Nya Zealändsk komedi. Natten spenderade vi hemma hos Cameron och hans sex rumskamrater som kom och gick lite hur som under tiden vi var där. Cameron lämnade oss tidigt nästkommande morgon pga jobb men jag och Christina tog oss en ordentlig sovmorgon och åt sedan frukost med två av Camerons vänner. Efteråt fick vi skjuts in till verkstan och tack och lov var bilen lagad!! Nu kunde vi pusta ut!

Här går vi loss på indiskt-Mums!!

begav oss direkt till Mt Tauhara för lite vandring. Det blev en tre timmars tripp och sedan begav vi oss mot Napier på östkusten.

 Brian och Eileen är ett medelålders par som är bosatta i Wanganui, tre timmar nordväst om Wellington. Vi har gemensamma bekanta i Sverige så på håll fick de reda på att jag befann mig i NZ och bjöd över mig. Dessa två visade sig vara helt underbara människor som bor i ett stort, fint hus. Det är hur lyxigt som helst att få ha eget rum med en stor, skön säng och dessutom har de sex undulater i trädgården😀

Brian hämtade upp mig på busstationen och sedan körde vi runt i två timmar då han visade mig runt i staden och vi besökte även en utsiktsplats. Efter det mötte vi upp Eileen där hemma och åt lunch. Sedan blev det åter en vända i bilen då vi körde till lite olika stränder och utsiktsplatser. Dagen avslutades med en riktigt god middag och ett glas vin.

Dagen därpå var det lördag så då besökte vi marknaden nere vid Whanganuifloden. Det var en liten men mycket trevlig marknad då den inte var turistig till skillnad från de flesta marknader man besöker. Eferåt gick jag min egen väg och promenerade runt floden halva dagen. På kvällen gjorde jag lite shopping och lagade mat åt paret vilket var mycket uppskattat.

Wanganui

Efter vandringen stannade jag  ytterliggare två nätter med skitväder i Nelson. Dagen därpå åkte jag till Picton. Detta är en hamnstad mest känd för färjan som går mellan de två öarna. Här stannade jag i två nätter för att varva ner och planera inför nordön. Dagen därpå tog jag färjan över till Huvudstaden. Resan toh cirka tre timmar och bjöd på många vackra vyer i sundet. Har aldrig varit en storstadsmänniska men jag blev väldigt glad över att nu befinna mig i Wellington. Det kändes verkligen som en frihet med alla valmöjligheter. Hade dessutom en del som skulle ordnas såsom laddning av mobil och inköp av bl.a Regnskydd till min ryggsäck. Mitt blev nämligen stulet när det hängde på tork i Nelson.

I Wellington träffade jag även Christina, en tyska som slog mig följe till både Tepapamuselt och lite vandring. Dessutom bestämde vi att vi skulle resa runt nordön tillsammans i hennes bil. Även i Wellington blev det två dagar och jag hann nätt och jämnt inhandla det jag skulle samtidigt som jag började längta till mindre städer. Dagen därpå tog jag bussen mot Wanganui, tre timmar västerut.